Att tacka ja till något för att man har en "feeling" kan vara både bra och dåligt. Det är en impuls som ibland är oemotståndlig.

Vad var det egentligen som hände när jag sa ja till att bygga upp WarOnCancer?

Från mitt perspektiv, anhörighetsperspektivet som det ibland heter, så påverkades jag starkt av att jag trodde att min bästa vän inte skulle överleva. Tanken på att då säga nej till Fabians önskan fanns inte.

Större än en sjukdom

Jag bodde kvar i London, Fabian hade flyttat hem till Sverige för att få sin behandling och tillsammans skulle vi nu försöka skapa något som kunde ge en positiv influens till andra människor som drabbats av cancer. Vi hade egentligen bara Fabians och mina erfarenheter att gå på. Fabian hade under ett tag skrivit på sin blogg, något som var oerhört uppskattat av tusentals människor. Jag själv läste bloggen varje dag och började förstå vad det var Fabian faktiskt gick igenom. Det var inte bara cancer längre, det Fabian gick igenom var större än en sjukdom, det var något som förändrade honom i grunden - till det bättre enligt honom själv och många i hans närhet, inklusive mig.

Hur kan vi då förmedla denna känsla till flera människor? Svaret kom ganska snabbt och skulle lägga grunden för det som är WarOnCancer idag.

Vi byggde på det vi visste

Låt oss skapa en plats online där själva syftet är att människor ska känna sig välkomna att dela med sig av sina berättelser. En plats där vi kan samla berättelser som sedan kan läsas av långt många fler. Vi kom fram till att vi skulle bygga vidare på det som Fabian hade skapat med sin blogg, det enda vi visste fungerade och hade en funktion.

Efter att ha tittat på alternativ kom vi fram till att en bloggportal skulle kunna fylla detta syfte. Det är lättförståeligt, människor är vana vid formatet och det kändes som ett första steg mot att förändra världen.

Sagt och gjort kontaktade vi kodare i Sverige med erfarenhet från just detta, att bygga bloggportaler, fast för influencers inom mode och livsstil. Det var inte helt fel, för vi ville skapa något som var upplyftande, även om alla historier kanske inte skulle vara det.

Lanseringen - det stora genombrottet

WarOnCancer.com som en bloggportal lanserades i maj 2016 och genom Fabians sociala medier fick nyheten stor spridning. Tidningar ringde och ville skriva om bloggaren som ville ge andra samma möjlighet till positivt inflytande som han själv upplevt till andra. Som en följd av uppmärksamheten blev vi bjudna till stora tech-konferenser i både Bryssel och Dublin. Inom ett par veckor hade vi fler än 150 personer som skrev om sina berättelser genom cancern. Dessa berättelser täckte fler än 30 cancerformer och var skrivna av människor från fler än 20 länder. Femtiotalet berättelser, dvs. mer än 30% var skrivna av närstående. En mamma, en bror, ett barn. Jag visste sen tidigare att Fabian inte var ensam om att gå igenom cancer. Det jag inte ens hade funderat över var om jag var det, ensam alltså. Nu visste jag att det var fler som kände som jag och att cancer inte bara påverkar den som diagnosticeras, utan hela familjer och deras nära och kära.

Hur hände det här?

Vi vet inte. Men en förklaring kan vara nätverkseffekten av att alla känner någon som drabbats. 6 degrees of separation är ett begrepp som talar för att alla människor är sammanlänkade med varandra genom sex steg. Det betyder att exempelvis jag "känner" någon som känner någon och i sådana sex steg leder det fram till en känd person såsom Stephen Hawking eller liknande. Det finns ett väldigt fint budskap i den teorin om att vi alla hör ihop och det var beviset vi behövde för att känna att det vi skapade skulle kunna komma att hjälpa långt många fler människor än de som läst Fabians blogg.