Har du hört det uttrycket? Det är som en symbol för fokus och prioritering.

Det var 1998 som Storbrittanniens roddlag i åtta med styrman, efter att under flera år ha förlorat i stora tävlingar, kom på denna enkla fråga som kom att ändra allt i deras förberedelser för sommarolympiaden i Sydney år 2000. Varje dag så frågade de varandra om de förberedde sig på ett sätt som skulle få deras båt att gå fortare. Om svaret inte var ett tydligt ja, så var det inte en förberedelse de skulle lägga tid och energi på. Med detta fokus så kunde de rensa ut mindre värdefulla aktiviteter och lägga all kraft på det som faktiskt fick båten att gå fortare. Resultatet? Olympiskt guld.

Nu är sportens värld eventuellt lite mindre komplex än andra delar av världen, men sättet att tänka är ändå värdefullt. Ta reda på vilka saker som verkligen gör att något blir bättre och fokusera på dem – inte en massa annat som distraherar, tar tid och energi. Förbättring sker ofta i små steg genom att man gör något lite bättre för var gång. När förbättring går som fortast är det enligt min erfarenhet ofta att man förbättrar de saker som betyder mest för resultatet (som får båten att gå fortare).

Seminarium om svensk cancervård

Jag var på ett seminarium i Riksdagen i januari, där Ulf Persson (professor i hälsoekonomi och VD på IHE) presenterade en rapport som visar på den börda som sjukdomen cancer lägger på det svenska samhället. Man kan se på bördan ur humanitärt perspektiv (för tidig död eller insjuknande med försämrad livskvalitet) eller monetärt perspektiv (direkta kostnader för sjukvården och indirekta kostnader genom att många cancerdrabbade inte kan arbeta). Hur man än ser på det är bördan från cancer på vårt samhälle enormt stor.

Rapporten som Ulf presenterade går att ladda ner härifrån och väger samman det humanitära och monetära och tittar på hur vi bättre kan använda befintliga resurser. Rapporten sätter Sverige i en kontext genom att titta specifikt på nio europeiska länder och på EU som helhet. När Sverige ”benchmarkas” på detta sätt i en internationell kontext framträder en bild av att det finns förbättringsområden för oss.

Några områden som Ulf tog upp där Sverige har utvecklingspotential var bland annat att arbeta bättre med folkhälsofrågorna kopplat till alkohol, tobak och övervikt så att färre drabbas av cancer. Att arbeta bättre med screening för att hitta fler drabbade i ett tidigt skede där chanserna till bot är större. Vidare att arbeta bättre med snabbt godkännande och införande av nya läkemedel för att rätt läkemedel snabbare ska kunna göra nytta hos rätt patient.

Rådslag om framtidens cancervård – hur få båten att gå fortare?

Jag har här tidigare välkomnat regeringens rådslag om framtidens cancervård. Dialog, diskussion och bred samsyn är bra och förhoppningsvis kommer rådslaget att kunna utmynna i en plan över insatser som kan förbättra svensk cancervård. Kanske de områden som IHE-rapporten lyfte fram, kanske andra.

Men planer botar inga patienter och för många saker samtidigt riskerar att förlama snarare än förbättra. Hälso- och sjukvårdens organisation är redan hårt ansträngt. Så jag hoppas på en plan som tar lärdom av Storbrittanniens roddlag, som fokuserar på att införa de saker som har störst potential att förbättra svensk cancervård och ser till att alla krafter sätts in för att göra dem bättre och bättre dag för dag.