Jag skrev i mitt förra blogginlägg om problem som bromsar införandet av digitala innovationer och exemplifierade med teledermatoskopi, en innovation som skulle bidra till snabb och säker diagnostisering av malignt melanom om den infördes.
För de som drabbas av malignt melanom så är tidig upptäckt och borttagande av tumören avgörande för prognosen. Men det behövs också behandlingar i senare stadier av sjukdomen, där prognosen för att överleva är sämre.
Läkemedel mot spritt malignt melanom
Det finns i dag tusentals nya substanser under utveckling hos läkemedelsföretagen och det är forskning inom svåra sjukdomsområden som till exempel cancer som dominerar.
Vid avancerat malignt melanom - när cancern har spridit sig i kroppen och inte går att operera - har den genomsnittliga överlevnaden varit kort. Under lång tid fanns inga behandlingar som förbättrade överlevnaden vid detta tillstånd. Men från 2011 och framåt har det introducerats ett flertal nya läkemedel i svensk sjukvård som visat på förbättrad överlevnad i kliniska prövningar.
När det första av dessa läkemedel blev godkänt så fanns inget nationellt införande utan varje landsting hade sin egen process. Resultatet blev inte förvånande ett ojämlikt införande över landet. Sedan dess har nationellt ordnat införande och NT-rådet (som är utsett av landstingens hälso- och sjukvårdsdirektörer och har landstingsmandat att avge rekommendationer om förhållningssätt till nya läkemedelsterapier) blivit en naturlig del i introduktionsprocessen för nya cancerläkemedel.
Den allmänna debatten kring nya cancerläkemedel handlar mycket om kostnad för behandlingarna, men när det gäller ett snabbt och jämlikt införande av läkemedlen så är det flera andra saker som påverkar. Några av de nya behandlingarna vid avancerat malignt melanom är immunterapier mot cancer. Dessa läkemedel har tvingat vården att lära sig ett nytt sätt att dels mäta effekterna av behandlingen och dels hantera annorlunda biverkningar än vad man varit van vid hos cancerpatienter. På grund av den förlängda överlevnaden och att patienter står kvar på sin behandling under längre tid har de också medfört ökad belastning på sjukvårdens kapacitet, något som medfört tillfälliga och temporära lösningar på sina håll.
Horisontspaning
Vården hade med en fungerande horisontspaning kunnat förbereda sig på att dessa belastningar skulle komma, men istället för att förbereda sig så tar man alltför ofta bekymren när de kommer. Och då tar lösningarna tid. Det är angeläget att vården hittar sätt att vara bättre förberedda och tidigare kunna fördela sina resurser (personal, pengar, vårdplatser) för att snabbare och mer jämlikt kunna införa nya behandlingar.
Är alla överens om att snabb introduktion är bra?
Nej, både från landsting och från läkare hör jag ibland att snabb introduktion inte alltid är något som är värt att sträva efter. De som säger så brukar hänvisa till att allt nytt inte per definition är innovativt. De brukar också hänvisa till att det är svårt att avsluta behandlingar med läkemedel som har blivit etablerade, ifall läkemedlet visar sig ha biverkningar som uppstår efter lång tid eller liknande.
Båda dessa synpunkter är valida. Men låt oss kort diskutera dem en i taget.
När vi pratar om att vi ska införa innovationer, så är det ingen som menar allt som är nytt. Vi menar det som är angeläget och som bidrar till en bättre vård. Det finns idag fungerande processer inom landstingens samverkan för att vaska fram de nya läkemedel som man ska lägga extra kraft på att föra in med nationellt ordnat införande och med rekommendationer från NT-rådet. Här har läkemedlen mot spritt malignt melanom ingått.
När det gäller svårigheten att introducera något för att sedan backa och använda det mindre, så är det en svaghet i vården. Det här innehåller som jag ser det två delar; 1) vi måste följa upp hur det går. För läkemedel krävs fungerande register som mäter relevanta patientrelaterade mått och 2) vi måste kunna avsluta användningen snabbt om den visar sig inte hålla måttet och då se till att patienterna istället får en annan behandling.
Åsikten att det är bra att ta det långsamt för att det någon gång kan bli fel håller inte. Då går vi miste om en massa värde från utmärkta innovationer för att det alldeles för många gånger går för långsamt.
Seminarium under Almedalsveckan
Om jag med detta (och mitt förra) blogginlägg har lyckats väcka ditt intresse för att lyssna på ett seminarium om hur man kan säkerställa att hälso- och sjukvården blir bättre på att absorbera innovationer i form av t.ex. ny teknik och nya behandlingar, så är jag nöjd.
I så fall ska du komma och lyssna på onsdag 4 juli kl 13.15 - 14.30 i Hälsodalen, S:t Hans café, lokal "Skafferiet". Om du inte är i Visby så tittar vi på möjliga lösningar för att kunna livestreama seminariet. Håll utkik efter det i så fall!
Länk till seminariet i Almedalskalendariet:
http://program.almedalsveckan.info/event/user-view/52569
Horizontbloggen är ett debattforum för aktuella läkemedelsrelaterade ämnen med målet att vara en aktiv del i läkemedelsdebatten och att samspela med olika intressenter för att bidra till ökad kunskap och ge underlag för faktabaserade förslag och beslut. Bloggen riktar sig främst till politiker, myndigheter, tjänstemän, patientföreträdare och andra beslutsfattare inom svensk hälso- och sjukvård, men även patienter och anhöriga.
Kajsa Asp Jonson är legitimerad dietist, journalist och författare. Sedan tio år tillbaka driver hon eget företag med fokus på kommunikation och inspiration kring hälsa, goda matvanor och prevention.
Kajsa vill inspirera till ett skönare liv utan pekpinnar – en hållbar livsstil som dessutom gör att vi på kan leva friskare och längre, njuta av vår tid på jorden och samtidigt få de gemensamma resurserna att räcka till mer.
För mer information, se www.kajsaasp.se
Fabian Madelon is Business Control Function manager with responsibility for Nordics at Bristol Myers Squibb. He is married and father of a 10-year-old son and an 8-year-old-daughter. He has a rare form of cancer that was discovered in 2010 and which triggered major operations on three different organs over the past eight years.
He decided to be on a one-year leave of absence in 2018 with two objectives in mind. The first one is to better understand his disease and find ways to fight it. The second is to use his experience at the hospital to help other patients go through the trauma of major operations.