Om vi kan samarbeta inom EU borde vi kunna samarbeta i Sverige
Europasamarbetet har påverkat oss som bor i Sverige mycket. Jag hade för ett tag sedan förmånen att på plats i Bryssel besöka bland annat Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Sveriges ständiga representation i EU för att bättre förstå hur Europasamarbetet fungerar. Jag kan ödmjukt konstatera att EU har oerhört stora utmaningar framför sig, inte minst på grund av en omvärld – också i närheten av vårt land - som inte längre ser ut som vi vant oss vid.
EU och Europasamarbetet har förstås påverkat även arbetet med läkemedel. Tidigare så gick läkemedelsföretagen till nationella myndigheter i varje land när vi ansökte om godkännande av nya läkemedel till människa, innan de fick släppas ut på marknaden. Vi kan fortfarande göra på det sättet, men vi kan också ansöka till Europeiska Läkemedelsmyndigheten (EMA) som kan godkänna läkemedlet samtidigt för alla medlemsländer i EU. Samma krav ställs i bägge fallen, men den senare centraliserade processen är naturligtvis mycket mer tids- och resurseffektiv. Stor förbättring!
De flesta besluten om läkemedel ligger i det egna landet
Efter godkännandet så ligger läkemedelsfrågorna i liten utsträckning på Europanivå, utan de är nationella och bör nog så vara. Hos oss är det våra egna svenska myndigheter, expertorgan, landsting/regioner och sjukvård som är med och beslutar om pris och subvention, hur läkemedlen bör användas och vilka patienter som blir aktuella för vilket läkemedel. Här finns – precis som det tidigare fanns på Europaområdet – också utrymme för bättre utnyttjande av tid och resurser!
Samma evidens prövas igen och igen
Svenska patienter kan idag få tillgång till många nya innovativa läkemedel. Vi vill tidigt införa de som har påtagliga positiva effekter på sjukdom och livskvalitet, men för att realisera de positiva effekterna måste läkemedlen komma till användning.
För särskilt prioriterade nya läkemedel och läkemedel som på olika sätt kan ha stor påverkan på vården, så har man i Sverige skapat ett ordnat införande. Det arbetet startades regionalt, men det var när det blev nationellt som det ledde till stora förbättringar och en mer jämlik vård över landet. Nu tas det här nationella arbetet upp som positivt exempel på snart sagt alla seminarier man går på som handlar om läkemedel.
Det ordnade införandet berör dock bara ett mindre antal läkemedel. Vi befinner oss fortfarande ofta i en situation där samma läkemedel, eller grupp av läkemedel, omfattas av nationella behandlingsriktlinjer som beskriver hur det ska användas från flera myndigheter (till exempel Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, SBU, TLV), från Läkemedelskommittéer i respektive landsting och dessutom i vårdprogram på många av landets 70-tal akutsjukhus. Det ger tillsammans upp emot 100 riktlinjer runt om i Sverige i vilka samma evidens har prövats gång efter gång, på ställe efter ställe. Det vore väl ok om det gick fort att komma till den punkten och om rekommendationerna är likartade, men så är det ganska sällan enligt min erfarenhet.
Hur många gånger behöver hjulet uppfinnas?
Att enbart ha en centraliserad nationell väg för introduktion av nya läkemedel är kanske otillräckligt? Jag vet inte, men den åsikten brukar i alla fall göra sig hörd. Så många vägar som vi har nu kan knappast leda till annat än onödig användning av resurser och ojämlik tillgång till läkemedel. Vissa förutsättningar skiljer på riktigt mellan olika delar av landet och bör tas i beaktande. Men om vi kan samarbeta inom EU kring godkännande av läkemedel så borde vi kunna samarbeta inom Sverige om hur vi ska använda läkemedlen. Alla vill att rätt patient ska få rätt läkemedel i rätt tid och utan att det ska spela roll var i landet man bor, på hur många ställen och hur många gånger behöver vi då egentligen uppfinna hjulet?
Horizontbloggen är ett debattforum för aktuella läkemedelsrelaterade ämnen med målet att vara en aktiv del i läkemedelsdebatten och att samspela med olika intressenter för att bidra till ökad kunskap och ge underlag för faktabaserade förslag och beslut. Bloggen riktar sig främst till politiker, myndigheter, tjänstemän, patientföreträdare och andra beslutsfattare inom svensk hälso- och sjukvård, men även patienter och anhöriga.
Kajsa Asp Jonson är legitimerad dietist, journalist och författare. Sedan tio år tillbaka driver hon eget företag med fokus på kommunikation och inspiration kring hälsa, goda matvanor och prevention.
Kajsa vill inspirera till ett skönare liv utan pekpinnar – en hållbar livsstil som dessutom gör att vi på kan leva friskare och längre, njuta av vår tid på jorden och samtidigt få de gemensamma resurserna att räcka till mer.
För mer information, se www.kajsaasp.se
Fabian Madelon is Business Control Function manager with responsibility for Nordics at Bristol Myers Squibb. He is married and father of a 10-year-old son and an 8-year-old-daughter. He has a rare form of cancer that was discovered in 2010 and which triggered major operations on three different organs over the past eight years.
He decided to be on a one-year leave of absence in 2018 with two objectives in mind. The first one is to better understand his disease and find ways to fight it. The second is to use his experience at the hospital to help other patients go through the trauma of major operations.