Regeringen och landstingen har en gemensam vision om att Sverige ska vara bäst i världen på att utnyttja e-hälsans möjligheter år 2025. Med den takt som åren springer förbi känns det inte så långt kvar till dess. 

Vi är många som hoppas att vi klarar av att nå målet. Att döma av det vi sett hittills när det gäller digitaliseringen av vården, så kommer samarbete och samverkan att vara av största vikt för att nå fram. Men det är väl svenska paradgrenar, så det kanske kan gå?

Digitalisering av vården kan lösa två knutar samtidigt

Jag känner ingen tvekan om att det är med digitaliseringens hjälp som hälso- och sjukvården kan ta sig till ett radikalt bättre läge än dagens, där framförallt vårdens effektivitet och tillgänglighet har potential att förbättras. Det verkligt fina är att samtidigt med detta så kommer digitala verktyg också öka möjligheterna för patienter att bli mer involverade i sin vård, något som vi svenskar önskar enligt undersökningar från Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet. 

Leonard Kish, en entreprenör och debattör inom e-hälsa, står för ett berömt citat från 2012 som översatt till svenska lyder: ”Om patientsamverkan vore ett läkemedel skulle det vara århundradets storsäljare – och felbehandling att inte använda det.”

Vi har pratat länge om patientinvolvering och patientsamverkan, men det har ärligt talat ofta varit mer prat än handling. Kanske är det nu vi kan röra oss mot ett partnerskap mellan vårdpersonal och patienter på riktigt? Digitala verktyg i e-hälsans tjänst kommer i varje fall att skapa bättre förutsättningar för riktig samverkan mellan dessa två parter än vad vi haft tidigare. Men även vårdens processer behöver utformas så att det stödjer ett sånt arbetssätt, annars kommer inte verktygen – hur bra de än är – att vara tillräckliga för att nå ända fram.

Politiken behöver flytta fram sitt perspektiv

Sjukvårdsdebatten inför valet handlade i huvudsak om vårdköer och personalbrist och lösningarna som fördes fram var av typen ”fler händer i vården”. Om jag uttrycker mig lite hårt, så är det gårdagens lösning på dagens problem. 

De politiska partiernas förslag på vårdområdet saknade i valkampanjen drag av modernitet, utan pratade om att mer av nuvarande arbetssätt skulle kunna vara vägen framåt. Att göra mer av samma sak är ett ineffektivt sätt att utveckla en verksamhet – det vet vi sedan gammalt.

När vi lämnar valkampanjens enkla budskap som ska rymmas på en valaffisch, så behöver regeringen och landstingen skaffa sig en tydligare riktning i arbetet. De behöver titta på morgondagens lösningar på vårdens problem.

Först och främst tror jag det vore av värde att beskriva var man vill befinna sig 2025. Det är svårt att bli inspirerad av enbart en målsättning – ”Sverige ska vara bäst i världen” säger inte så mycket. 

Om man istället beskriver hur målbilden för 2025 ser ut (hur svenska patienter kommer använda digitala verktyg och hur sjukvårdens omhändertagande av patienter på och utanför sjukhus/vårdcentraler fungerar) så kan vi få en vision som vi kan enas kring och som visar vart vi ska rikta innovationskraften.

Lyssna in vad patienter vill och utforma vården efter det

Jag tänker mig att många av framtidens patienter kommer vilja ha tillgång till vård när och var de önskar. ”När” är nu (inte ett bokat besök om tre dagar) och ”var” är hemma eller på arbetet (och inte nödvändigtvis i ett undersökningsrum). Detta att vårdens värde kommer att skapas överallt där människor är och i mindre utsträckning i särskilda för ändamålet byggda hus eller rum, tror jag är viktigt och bör påverka vårdens utformning. 

Det är lätt att se framför sig att ökad tillgång till sina egna individuella hälsodata kommer skapa möjligheter för oss alla att ta större ansvar i preventivt syfte för en sundare livsstil som förebygger sjukdomar. 

Men det finns också stora vinster i att patienter med kroniska sjukdomar kommer ha större möjligheter att reducera komplikationer och därigenom öka sin ”må bra-tid” och inte behöva uppsöka sjukvården lika ofta som idag. Patienter med kroniska sjukdomar står för ca 80% av vårdens resurser idag, så allt som hjälper dem att i större utsträckning klara sig själva och inte ha medicinsk anledning att kontakta sjukvården är enormt positivt för såväl individen som samhället.

Det här möjliggörs genom att vi har tillgång till vård i vår egen ficka (eller var man nu kommer ha sin motsvarighet till dagens smarta telefon) samt genom annan mätutrustning. Vi ser exempelvis inom diabetesområdet idag hur sensorer gör kontinuerliga glukosmätningar och larmar när blodsockret är på väg upp eller ner så att individen kan agera och undvika att något oönskat inträffar. Det här reducerar antalet vårdkrävande komplikationer och skapar samtidigt också ett lärande om hur olika faktorer påverkar ens sjukdom, vilket ökar möjligheterna ytterligare att hantera sjukdomen på egen hand.

Samverka med alla aktörer

För att vi ska lyckas föra in digitaliseringen i vården krävs det samarbete. Det finns ett behov hos mindre entreprenörer och innovatörer att få höra hur andra lyckats samt att diskutera gemensamma utmaningar med varandra. Även stora tech-företag är intresserade och ser möjligheter att utveckla applikationer och lösningar inom hälsoområdet.

Regeringen och landstingen behöver tydligare än nu och i en positiv anda samverka med dessa mindre privata innovatörer och med de stora tech-företagen, för att hitta gemensamma lösningar som kan komma över tröskeln via ”pilotprojekt” och sedan breddinföras efter att de visat värde. Läkemedel är en viktig insatsvara i sjukvården och många digitala lösningar är kopplade till läkemedel, så stora och små aktörer inom läkemedelsbranschen kommer också vara en naturlig del av denna samverkan.

Jag tror detta arbete skulle ta fart och få en tydligare riktning om visionen om att vi ska bli bäst på att utnyttja e-hälsans möjligheter konkretiserades i en målbild. Var har vi störst glädje av att införa digitalisering? Hur kan det stödjas? Vilka resurser ska allokeras dit? Hur får vi arbetssätten i verksamheterna att driva denna utveckling?

Denna typ av moderna och framtidsinriktade förslag från nästa Socialminister kommer att välkomnas.