Foto : Jessica Segerberg
Mårtens mission
Mårtens mission
Av Annika Larsson Sjöberg - ELDSJÄLEN

HAN VILL VARA MED DÄR DET HÄNDER och drar sig inte för att sticka ut hakan. Men allra mest klappar Mårten Rosenqvists hjärta för patienterna. Innan han går i pension vill han se till att flimmerpatienter får den vård de behöver.

Från taket i Mårten Rosenqvists arbetsrum på Danderyds sjukhus hänger ett modellfartyg. Hyllorna är fyllda med böcker och gamla flaskor från apotek, väggarna pryds av diverse konst. Mårten Rosenqvist serverar espresso från en liten maskin på en serveringsvagn intill handfatet och berättar att ett av hans stora fritidsintressen är vackra båtar. Och litteratur. Särskilt August Strindberg.

– Han var en argsint, provokativ och icke politiskt korrekt person som sade vad han tyckte och inte lämnade någon oberörd. Jag gillar sådana personer. De är sällsynta numera, säger han.

Är du sådan själv också?

– Ja, jag kan vara det ibland, ute efter att provocera. Det är bästa sättet att få höra sanningen och kan tvinga folk att tänka i nya banor. Det behövs för utvecklingen. Samtidigt är det jättejobbigt att vara den som sticker ut och ibland orkar jag inte, särskilt inte med stigande ålder. Ofta leder det dessutom ingen vart men jag tror det kan vara bra att visa att man kan vara annorlunda.

Mårten Rosenqvist har hunnit bli 65 år. Lite skämtsamt påstår han att han tänker på pensionen varje dag. Det känns inte helt övertygande. Men skulle han välja att luta sig tillbaka skulle han kunna sitta i sitt skärgårdshus och tänka tillbaka på en lång karriär som läkare och klinisk forskare inom kardiologin. Han har bland annat varit med och fått igång tjänsten sms-livräddare, som nu har över 20 000 frivilliga livräddare i Stockholm som kan larmas ut vid hjärtstopp, han är livmedikus åt kungen och har varit klinisk chef för hjärt- och kärlverksamheten globalt på Pharmacia & Upjohn.

För fem år sedan drog Mårten Rosenqvist igång den första studien som undersöker om systematisk screening av förmaksflimmer kan göra att antalet fall av stroke går ner.
Mårten Rosenqvist

Litteratur och konst inspirerar Mårten Rosenqvist i hans arbetsrum

DE SENASTE ÅREN har han allt mer kommit att ägna sig åt patienter med förmaksflimmer. Hans mission är framför allt att öka andelen som får behandling med blodförtunnande läkemedel och därmed minska risken för stroke.

– Har du sett någon drabbas av en stroke i onödan så blir du engagerad. Det handlar om välfungerande människor som plötsligt inte kan ta hand om sig själva.

"De som jobbade på hjärtavdelningen, som det hette då, var lite tuffare än andra och fåfäng som jag var så ville jag gärna vara med i det gänget också."

De som jobbade på hjärtavdelningen, som det hette då, var lite tuffare än andra och fåfäng som jag var så ville jag gärna vara med i det gänget också.

I dag ser han mötet med patienterna som det absolut bästa med jobbet. Men för den unge Mårten Rosenqvist var det inte självklart att söka till läkarlinjen. Inspirationen kom från hans äldre bror som blev läkare och från filmen Korridoren från 1968.

– Den utspelar sig i sjukhusmiljö med Per Ragnar i huvudrollen som doktorn. Det var starkt och dramatiskt och jag blev väldigt tagen av den.

Från början var planen att bli cancerläkare men under medicinkursen på Serafimerlasarettet insåg han att det var inom hjärtvården det verkligen hände grejer. Folk sprang, det var hjärtstopp och dramatik.

– De som jobbade på hjärtavdelningen, som det hette då, var lite tuffare än andra och fåfäng som jag var så ville jag gärna vara med i det gänget också. Sen var det en väldigt bra chef där, Olle Edhag, som jag började arbeta med. Jag drogs även in i ett av hans forskningsprojekt om pacemakerbehandling och han blev min handledare under avhandlingsarbetet.

INTRESSET FÖR PATIENTER MED rytmrubbningar intensifierades under det år då han var gästforskare i San Francisco. Mårten Rosenqvist arbetade med patienter med hjärtrusningar och var med och utvecklade en ablationsteknik som innebär att man går in och bränner av de extra elektriska banor i hjärtat som orsakar rytmrubbningarna. Resultaten såg bra ut och väl hemma i Sverige igen började han arbeta på thoraxkliniken på Karolinska sjukhuset. De blev först i Sverige att använda metoden kliniskt och han minns hur de från början saknade rätt utrustning. De fick låna en apparat från neurokirurgen som egentligen hade ett helt annat användningsområde.

– Vi hängde på en kateter på apparaten och så satte vi igång. Resultatet var häftigt att se. Vi hade patienter som varit sjukpensionärer i 30 år och som på en halvtimme blev helt botade.

Efter en tid på thoraxkliniken började det uppstå konflikter. Luften kändes kvav samtidigt som Mårten Rosenqvist låg i skilsmässa och var ute efter förändring i livet. Han sökte och fick jobb som klinisk chef på Pharmacia & Upjohn där han blev kvar i drygt tre år. I dag har han nytta av att ha varit på ”andra sidan staketet”. Det har gett en insikt om hur läkemedelsbolagen fungerar.

STROKESTOP 1 OCH 2

En svensk studie som undersöker om screening av förmaksflimmer kan minska risken för att få stroke.

Alla personer i Halland och Stockholm som var 75 och 76 år när studien startade 2012 deltar. Hälften screenas för flimmer, hälften utgör kontrollgrupp.

I Strokestop 1 mätte deltagarna själva sitt tum-EKG två gånger om dagen i två veckor. 3 procent hade flimmer utan att veta om det. 2 procent hade redan flimmerdiagnos, men var utan eller hade fel strokeförebyggande behandling.

I Strokestop 2 screenar man genom blodprov som visar halten av hjärthormonet BNP. Resultatet av screeningen är ännu inte klart.

2017 och 2019 kommer uppföljningar efter tre respektive fem år som visar om screening påverkar risken att få stroke eller inte.

marten3

Att provocera kan vara bästa sättet att få höra sanningen och tvinga folk att tänka i nya banor. Det behövs för utvecklingen, menar Mårten Rosenqvist, som har det här problemlösningsschemat i sitt arbetsrum.

Tillbaka i det offentligas tjänst har Mårten Rosenqvist ägnat allt mer tid åt patienter med förmaksflimmer och att de ska få behandling.

Han konstaterar att det går framåt. För tio år sedan var det bara fyra av tio patienter med förmaksflimmer som faktiskt fick behandling med blodförtunnande läkmedel. Nu är man uppe i ungefär sju av tio och närmar sig Socialstyrelsens mål på åtta av tio.

– DET STORA PROBLEMET HAR varit att det finns bra behandling med blodförtunnande läkemedel som förebygger stroke, men vi har inte använt den. Det har varit en mission för mig att se till att de som bör ha behandling får den, säger han.

Varför har behandlingen inte använts i större utsträckning?

– Det är en komplex fråga. Dels har doktorer och andra inte förstått vikten av att behandla förmaksflimmer. Det är först under senare år det kommit tydliga riktlinjer från myndigheterna. Dels har det funnits ett motstånd hos patienterna. Den äldre generationens läkemedel, som tills nyligen var det enda som fanns, är rätt trassligt. Man måste ta regelbundna blodprover och tänka på vad man äter och dricker, säger han.

Men med de nya blodförtunnande läkemedel som kommit har behandlingen blivit lättare. Dosen är fast och det räcker med att gå på kontroll en eller två gånger om året.

– Det vi sysslar med nu är att försöka leta upp patienter som har förmaksflimmer, för det är inte alla som har symptom och har fått en diagnos.

FÖR ATT HITTA FLER PATIENTER tror Mårten Rosenqvist att screening är den bästa lösningen, liknande vad som redan finns för exempelvis bröstcancer. I studien Strokestop 1, som är den första i sitt slag i världen, vände han och kollegorna sig därför till alla 75- och 76-åringar i Halmstad och Stockholm. De delades in i två grupper, varav den ena utgjorde kontrollgrupp och den andra bjöds in till en undersökning för att se om de hade förmaksflimmer eller inte. Det visade sig att ungefär 3 procent hade det och av dem startade mellan 60 och 70 procent behandling.

– Med tanke på att personer över 75 år med förmaksflimmer löper 20–25 procents risk att få en stroke under en femårsperiod tyckte vi att det var en rätt bra grej. Enligt våra beräkningar kostar det 1 miljon kronor att undersöka ett tusen patienter, vilket skulle förebygga åtta strokefall som skulle kosta samhället 5,6 miljoner.

Har du sett någon drabbas av en stroke i onödan så blir du engagerad. Det handlar om välfungerande människor som plötsligt inte kan ta hand om sig själva.

I SIN NUVARANDE STUDIE, Strokestop 2, har Mårten Rosenqvist valt att jobba vidare med samma spår. Den här gången tas ett blodprov på varje kallad patient och man bestämmer halten av hjärthormonet BNP. Det har nämligen visat sig att patienter med tyst flimmer, som inte känner till sin sjukdom, har förhöjda nivåer av just det hormonet.

– På det här viset kan vi göra screeningen mer kostnadseffektiv eftersom vi ser vilka patienter som med större sannolikhet har flimmer. Då kan vi fortsätta utreda en mer begränsad grupp och skicka hem resten, säger han.

Mårten Rosenqvist tror att andelen personer med obehandlat förmaksflimmer kommer att fortsätta minska, särskilt om man väljer att satsa på screening. Förskrivningen av blodförtunnande har redan ökat rejält och det är rimligt att anta att antalet strokefall också kommer att gå ner. Men det sambandet återstår för forskningen att visa.

En stor utmaning tror han ligger i att få alla landsting att följa Socialstyrelsens riktlinjer och erbjuda de nya blodförtunnande medicinerna som ett likvärdigt alternativ till de äldre. Mårten Rosenqvist konstaterar att de nya läkemedlen snabbt vinner mark i Sverige, men att det är stora regionala skillnader.

– Vissa landsting är väldigt sega, trots att det finns tydliga riktlinjer från Socialstyrelsen. Det är rätt ointressant vilket preparat som används, bara patienterna behandlas och ju fler alternativ vi kan erbjuda, desto lättare är det att få fler i behandling, säger han.

Mårten Rosenqvist

Mårten Rosenqvist har uppnått pensionsålder men har inga planer på att dra sig tillbaka förrän fler flimmerpatienter får behandling för att förebygga stroke.

EN ANNAN UTMANING HANDLAR om en kollision med juridiken. Enligt det nationella patientregistret finns ungefär 100 000 obehandlade patienter med flimmer i Sverige i dag. Det är uppgifter som finns, men av integritetsskäl får patienterna inte spåras upp. Enligt Mårten Rosenqvist leder det till mellan tre och fyra tusen onödiga strokefall varje år. Och vart och ett av dem kostar 750 000 kronor. På den här punkten hyser han inget större hopp om förändring. Det skulle i sådana fall krävas en lagändring.

Det egna bidraget menar han främst kommer att bli de stora och omfattande Strokestopstudierna.

– Jag hoppas att de ska kunna ge ett definitivt svar på om det skulle löna sig att införa screening för förmaksflimmer eller inte. Får vi svar på den frågan har vi gjort vårt dagsverke.

MÅRTEN ROSENQVIST:

ÅLDER: Fyller 65 i år.
YRKE: Professor i hjärtsjukdomar och överläkare vid hjärtkliniken på Danderyds sjukhus.
GÖR PÅ JOBBET: Kliniskt verksam forskare. Livmedikus åt kungafamiljen.
GÖR PÅ FRITIDEN: Konst och litteratur, särskilt August Strindberg. Gillar vackra bilar och båtar. Har hus i skärgården.
GILLAR: Humor.
OGILLAR: Snålhet och regelverk.
DRIVKRAFT: Nyfikenhet, och när jag ser dumhet inom vården.
MOTTO: Ett nej är bara ett långsamt ja.

Ladda ner hela numret här

Prenumerera

Prenumerera på nästa nummer 

Få nästa nummer av Horizont i din brevlåda eller inkorg.