Nationella initiativ har gjort tillgången till cancerläkemedel mer jämlik. Nu behöver blicken flyttas till landstingsnivå. Där kan skillnaderna fortfarande vara stora.
Sedan millennieskiftet har flera nya, innovativa cancerläkemedel lanserats som förbättrat både överlevnad och livskvalitet för patienter. Men alla får inte tillgång till den senaste behandlingen, har flera studier visat. Cancervården är ojämlik, både beroende på var vi bor och beroende på vår socioekonomiska bakgrund.
För att komma till rätta med olikheterna har flera insatser gjorts de senaste åren, bland annat har man börjat med nationellt ordnat införande av nya läkemedel och förbättrat arbetet med kvalitetsregister och uppföljningar av vården.
NU HAR MYNDIGHETEN Vårdanalys på regeringens uppdrag tagit fram ett kunskapsunderlag med fokus på hur cancerläkemedel införs, används och följs upp samt undersökt vilka hinder det finns för en jämlik vård. Rapporten Cancerläkemedel – ett kunskapsunderlag om införande, användning och uppföljning kom hösten 2017.
FÖRSÄLJNING AV LÄKEMEDEL 2016
Målinriktade läkemedel: 66 procent
Cytostatika: 13 procent
Hormoner: 16 procent
Immunterapi: 5 procent
Andelarna baseras på försäljning i kronor i hela Sverige.
Läkemedel stod för 8 procent av de totala kostnaderna vid cancersjukdom 2013.
För flera av cancerläkemedlen som Vårdanalys har studerat förekommer geografiska skillnader både vad gäller tidpunkten för införande och användning över tid. Skillnaderna är störst de första tre åren. Därefter minskar de, men för några läkemedel lever de kvar.
– Nationellt ordnade införandet är viktigt för att öka jämlikheten, men det är inte tillräckligt. Det behövs processer och förberedelser även på lokal nivå, bland annat tillgång till diagnostik, utbildad personal och säkrad finansiering, säger Carl Lundgren på Vårdanalys.
I rapporten konstateras också att uppföljningen av hur cancerläkemedel används inte har utvecklats i samma takt som introduktionen, bland annat saknas på nationell nivå data avseende uppföljning av rekvisitionsläkemedel som ges på sjukhus samt möjligheten att följa individer genom behandlingen.
– Det här har varit känt länge och nu måste vi hitta ett sätt att lösa det. Det är en nyckelfråga hur man kan ta uppföljningen från lokal till nationell nivå, säger Carl Lundgren.
Vad krävs för att göra tillgången till cancermediciner jämlik?
– Det är en jättekomplex fråga. Det är väldigt många pusselbitar som måste komma på plats. Införande, uppföljning, kunskapsstyrning och finansiering är faktorer som tillsammans kan skapa förutsättningar för en mer jämlik vård.
Vi har kommit långt i Sverige och har behandlingsresultat i världsklass. Naturligtvis har vi utmaningar att lösa för att fortsätta leverera så bra resultat, men den största förbättringspotentialen i närtid ligger kanske i den delen av livet med cancer som utspelar sig utanför sjukhuset.
Få nästa nummer av Horizont i din brevlåda eller inkorg.
Få nästa nummer av Horizont i din brevlåda eller inkorg.
Prenumerera nu!