En animerad film, en gemensam plan för att komma igång efter operationen och tvärprofessionella vårdteam. På Nya framtidens vårdavdelning utvecklar personalen nya personcentrerade arbetssätt för patienter med tjocktarmscancer.

En animerad människokropp dyker upp på skärmen. Kameran riktar in sig på magen och tarmarna blir synliga. Det uppstår ett hål i huden där en bit av tarmen kommer ut. En kvinnoröst berättar att en stomioperation innebär att läkaren leder ut tarmen genom ett hål på magen och konstruerar en stomi, som betyder öppning. På stomin sätts en påse, fortsätter hon, som kallas stomibandage, för att samla upp avföringen.

– Filmen är ett bra verktyg för att informera patienterna om hur det går till. Då vet de vad som ska hända och ställer mer medvetna frågor, säger Dorota Försth, som är utvecklingsledare på Nya framtidens vårdavdelning, FVA, vid Östra sjukhuset, som tillhör Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Patienterna här vårdas bland annat för kolorektalcancer, tjocktarmscancer, och de flesta är stomiopererade. Avdelningen har ett uttalat uppdrag att utveckla nya arbetssätt med patienten i fokus. Den animerade 3D-filmen är ett exempel på det. Sedan hösten 2018 får blivande patienter hem både den filmen och en film som handlar om stomiträning och visar hur patienten ska ta hand om sin stomi. Ett stomikit för hemmaträning följer också med. På avdelningen får de hjälp av en undersköterska och stomiterapeut att lära sig sköta sin stomi. Ju snabbare personen kan klara av det på egen hand, desto tryggare blir patienten inför hemgången.

– Målet är att göra patienterna trygga och mer involverade i sin vård, säger Dorota Försth.

EN UNDERSKÖTERSKA berättade nyligen för henne om en patient som sett filmen hemma och provat stomikittet. Sedan hade han fått se filmen igen på sjukhuset innan han skulle byta sitt stomibandage för första gången efter operationen.

– Undersköterskan var helt euforisk för att det gick så bra. Patienten förstod snabbt vad han skulle göra, säger Dorota Försth.

Hon sitter i soffan inne hos vårdenhetschefen Pär Lindvall. De berättar att stomifilmerna är ett resultat av FVA-gruppens arbete, en grupp anställda som arbetar med att utveckla verksamheten. De träffas två timmar varje torsdag och driver olika projekt. Syftet är bland annat att få mer aktiva och delaktiga patienter som tar större ansvar för sin egenvård.

Nya framtidens vårdavdelning är en del av avdelning 351 på Östra sjukhuset. Verksamheten består av två korridorer med tolv patienter i varje. Många är svårt sjuka och ligger vanligtvis inlagda i åtta till nio dygn. I den ena korridoren bedrivs vanlig vård och i den andra testas nya metoder. Den största skillnaden är teamen. På den ordinarie avdelningen jobbar sjuksköterskor och undersköterskor i par, vilket är vanligt inom vården. På Nya framtidens vårdavdelning arbetar de i tvärprofessionella team. Här ingår undersköterska, sjuksköterska, avancerad specialistsjuksköterska, läkare, apotekare, receptarie och medicinsk sekreterare. Den sistnämnda skriver journalanteckningar direkt under ronderna med kommunikationsverktyget SBAR som förenklar rapporteringen mellan personalen.

– Det här frigör tid för sjuksköterskorna som kan tillbringa mer tid med patienterna, säger sektionsledaren Anna Erlandsson.

Receptarierna delar ut mediciner på morgonen och vid hemgång. En avdelningsvärd sköter tvätt, enklare städning och serverar mat till dem som inte kan äta i matrummet.

Just nu utvärderar FVA-gruppen de tvärprofessionella teamen och deras sätt att jobba med ronder och dokumentation.

DOROTA FÖRSTH LEDER utvecklingsarbetet. FVA-gruppen tar fram nya projekt men får också idéer från medarbetare, patienter och en styrgrupp som är särskilt tillsatt för utvecklingsuppdraget. Processen ser olika ut från fall till fall. Men de börjar vanligtvis med att gå igenom en projektmall och titta på bakgrund, syfte och risker. Till mötena har personalen ofta med sig synpunkter från patienterna. Att involvera patienterna i deras vård handlar om kvalitet, menar Dorota Försth.

– Det tar oss tillbaka till grundfrågan: Varför finns vi inom vården egentligen? Svaret är: Därför att våra patienter behöver oss. Vi jobbar för att uppfylla deras behov och förväntningar. Att sätta patienten i centrum speglar allt kvalitetsarbete.

Det var för knappt ett år sedan som hon såg jobbannonsen där Nya framtidens vårdavdelning sökte en utvecklingsledare. Att få arbeta med utveckling på heltid, vilken dröm! Hon hade tidigare jobbat som sjuksköterska, med utveckling inom kommunal verksamhet och som enhetschef inom vård och omsorg. Mellan raderna läste hon om delaktighet och en god arbetsmiljö. Tanken kom på en gång: Det här jobbet måste jag ha.

Vad betyder det då för henne att få arbeta med att utveckla vården så att den blir mer personcentrerad?

– Det är så stort att det är svårt att klä i ord. Det är en fantastisk förmån att få vara med och påverka framtidens vård, förhoppningsvis till det bättre.

Bemötande är en av de viktigaste delarna för personcentrerad vård, menar Dorota Försth. Personalen måste lära känna patienterna för att få en uppfattning om deras behov. Sektionsledaren Anna Erlandsson håller med: Delaktigheten blir större när den sker i en dialog och inte är något stort och högtravande i en konversation långt bort. Patienterna uttrycker ofta konkreta behov, som vilket sätt de vill ha information på.

– En patient som upplever att hen är involverad och får påverka hur vården ser ut känner sig sedd och respekterad. Det blir personligt och du placeras inte bara i en mall, säger Anna Erlandsson.

Att avdelningen har ett särskilt utvecklingsuppdrag ger energi i arbetet. Anna Erlandsson upplever att personalen har friare tyglar än många andra inom vården och inte begränsas av resurser på samma sätt.

– Det är kul att utforska. Jag tror att vi inom vården många gånger känner oss bakbundna, att det finns en vilja att involvera mer än vi kan. Här har vi bättre förutsättningar att göra det, vilket är tillfredsställande för oss i personalen. Framtidstro och möjligheten att kunna påverka i en positiv riktning gör det roligt att arbeta och drar oss framåt, säger hon.

Önskelistan

För en mer personcentrerad vård:

1. En processorienterad vård där vi utgår från patientperspektivet genom hela vårdkedjan.
2. Att man i dokumentationen kring patienten använder vårdplaner på ett mer aktivt sätt, mer som levande dokument.
3. PM och rutiner med mer utvecklade variationer utifrån patientens individuella förutsättningar.

Dorota Försth

KORRIDORENS VÄGGAR är ljust gula och det luktar svagt av desinfektionsmedel. En vanlig sjukhuskorridor. Men längs golvet går en löparbana. Vita siffror markerar att vi just har passerat 40 meter. Den här aktivitetsslingan är en idé som kom upp under FVA-gruppens diskussioner om hur de skulle motivera patienterna att röra på sig. ”Ska vi inte göra som på Stadium? Med en löparbana på golvet?” sa någon. Sagt och gjort. Effekten, berättar vårdenhetschefen Pär Lindvall, är att patienterna nu tävlar om vem som har gått längst, i stället för att ligga stilla i sina sängar.

– Det förbättrar deras allmäntillstånd. Om du har varit sövd och legat stilla på ett operationsbord i sex till tio timmar behöver du komma upp och röra dig så fort som möjligt. Inom forskningen pekar all statistik på att ju fortare du kommer igång desto bättre mår du nästa dag, säger han.

Avdelningen gör ibland enkäter och där har patienterna fått ge förslag och rösta på vilka stationer som ska finnas längs slingan. Det är därför som vi, när vi passerar 50 meter, möter en skog av träd med gröna löv. En fototapet, eftersom patienterna önskat sig naturbilder. Snart kommer det också att höras fågelkvitter här. Precis efter målgången simmar fiskar i ett akvarium, ytterligare ett patientönskemål.

– Det visuella och akvariet minskar känslan av att ligga på sjukhus. Våra patienter behöver känna sig friska, säger Pär Lindvall.

Slutet av varje arbetspass finns cirka 15 minuter avsatta för reflekterande samtal. Det här gör att olika yrkeskategorier både lär sig av varandra och får en större förståelse för kollegornas arbetssituation. Dorota Försth leder samtalen då personalen pratar igenom vad som fungerat bra och dåligt under dagen samt vad som kan förbättras. En förändring som kommit ut från samtalen är att varje patient nu har en måltavla. Det är en liten whiteboard där personalen bland annat skriver upp mål som de tar fram tillsammans med patienten. De handlar framför allt om mobilisering, att patienterna kommer upp och rör på sig.

– Det handlar dels om att förankra informationen, så att patienten är med på vad som ska hända. Dels är det ett sätt att involvera dem i vården, det kan vara mål som hur många meter de ska gå på slingan eller att de i morgon ska äta frukost i matsalen, säger Dorota Försth.

Förhoppningen är att tavlan ska bli digital i framtiden.

AVDELNINGEN SAMARBETAR också med Chalmers tekniska högskola och Innovationsplattformen, en enhet inom Västra Götalandsregionen som främjar innovation och hjälper medarbetare och verksamheter att förverkliga idéer. Två studenter undersöker just nu i sitt examensarbete om det går att skriva ut stomibandage i 3D så att de kan individanpassas.

– I vissa fall är stomier svårbandagerade och då kan det finnas stora vinster med specialanpassat förband. Det handlar främst om livskvalitet för patienten men också om tid och arbetsinsats från vården, säger sektionsledaren Anna Erlandsson.

Det finns även planer på att arbeta med VR-glasögon. Tanken är att minska stressen hos patienter som måste ligga stilla under flera veckor genom att låta dem titta på filmer med naturtema, en idé hämtad från psykiatrin. Tanken är att de nya arbetssätt som funkar ska föras vidare ut i resten av Sahlgrenska universitetssjukhusets verksamhet.