Från ett ostrukturerat mottagande till full koll på läget. Efter en lyckad workshop inom Fatta flimmer-projektet har sjuksköterskan Maria Dahlberg på Vårdcentralen Limhamn öppnat flimmermottagning.

Fram tills alldeles nyligen saknades det ett strukturerat mottagande av patienter med förmaksflimmer på Vårdcentralen Limhamn i Malmö. Sjuksköterskan Maria Dahlberg arbetar där sedan fyra år tillbaka och driver bland annat en hypertonimottagning, där hon tar hand om patienter med högt blodtryck eller hjärtsvikt. Det är också hon som är den drivande från workshopen.

– Jag har alltid känt ett extra engagemang när det gäller hjärt- och kärlsjukdom, säger hon.

Det var för ett år sedan som Maria Dahlbergs intresse för att starta en särskild mottagning för flimmerpatienter väcktes. Tillsammans med några kollegor var hon på en föreläsning om förmaksflimmer. Där fick deltagarna erbjudande om att få hjälp att arrangera en workshop på temat på sina arbetsplatser. 

Workshopen gav tydlig handlingsplan

Maria Dahlberg nappade direkt. Hon hade reflekterat över att handläggningen av patienter med förmaksflimmer varierade beroende på vilken läkare som hade hand om dem. Själv var hon osäker på vad hon förväntades göra i detalj. Dessutom var den centrala antikoagulationsmottagningens roll inte heller helt självklar, tyckte hon. 

– Många går i tron att antikoagulationsmottagningen gör mer än vad de faktiskt gör. Det är lite bristande kunskap kring omhändertagandet, både hos mig och hos läkare och sjuksköterskor i allmänhet inom primärvården. När vi erbjöds att ha den här workshopen kändes det därför angeläget och som om det kunde ge mycket. Det kunde vara början på något spännande.

På arbetsplatsen möttes förslaget av glada tillrop från såväl sjuksköterskor och läkare som enhetschef. Workshopen hölls i våras och inför den hade Maria Dahlberg kartlagt alla vårdcentralens patienter med diagnos förmaksflimmer. Med sig från workshopen fick hon och kollegorna en handlingsplan där det var tydligt vad var och en skulle göra för att satsningen skulle komma i gång. 

– Så fort hösten kickade i gång började jag utarbeta en struktur för hur omhändertagandet ska se ut, redan vid första läkarkontakten. 

Med hjälp av vårdcentralens läkare har hon sammanställt ett dokument som tar upp remissförfaranden, vilka undersökningar som ska göras och vilka prover som ska tas. En vecka efter sina läkarbesök kommer patienterna numera för uppföljning hos Maria Dahlberg på den nya flimmermottagningen, som inkorporerats i hypertonimottagningen. 

– Då är det fokus på information kring förmaksflimmer, medicinering och livsstil. Vi går igenom vad de kan göra själva och vad livsstilsfaktorer har för betydelse när det gäller att hålla flimret i schack. 

Därefter kallas patienterna till uppföljningsbesök på mottagningen efter tre respektive sex månader.

Hittar fler förmaksflimmer

Efter att bara ha varit i gång i några veckor har vårdcentralen hunnit upptäcka flera fall av förmaksflimmer hos patienter som tagits om hand enligt den nya strukturen. 

– Vi har fått väldigt fin respons från de patienterna. De har sagt att de känner sig trygga och omhändertagna. 

Framöver finns planer på att införa så kallad opportunistisk screening, då man tar pulskontroll på alla vårdcentralens patienter som är över exempelvis 65 år. Maria Dahlberg säger att den här satsningen förstås innebär mer arbete, men att man har lyckats frigöra tid genom andra effektiviseringar och att alla på vårdcentralen hjälps åt för att få det att gå ihop. 

– Det är mycket värt att det är en sådan sammansvetsad, stabil och välfungerande enhet jag jobbar på. Eftersom vi är så engagerade i detta känns det också roligt. Då blir det ju inte så svårt.

Hennes förhoppning och primära mål är att flimmermottagningen ska kunna bidra till att fler patienter räddas från att få stroke och att de får en god livskvalitet trots sitt flimmer. 

Våga satsa

Till den sjuksköterska som går i liknande tankar som dem hon själv hade är rådet: våga satsa. 

– Gör det du brinner för. Hitta stöd och hjälp hos kollegor, andra flimmersjuksköterskor och på kardiologmottagningen på sjukhuset. Det finns fantastiskt mycket support att få om du sträcker dig utanför vårdcentralens väggar och utanför din egen trygga zon. Jag skulle absolut rekommendera kollegor med liknande förutsättningar att göra denna resa. Det är bara positivt.