Ett mer strukturerat omhändertagande av flimmerpatienter för att förebygga stroke. Det vill projektet Fatta flimmer bidra med. Hittills har över 20 vårdcentraler engagerat sig.

Patienten i fokus. Tydliga rutiner i arbetet med förmaksflimmer. Ökad effektivitet. Det är tre resultat från Fatta flimmer-projektet som nu pågått i 1,5 år. 

Fatta flimmer är ett utvecklingsprojekt för att stödja vårdcentraler i att skapa ett strukturerat omhändertagande av patienter med förmaksflimmer och på så sätt förebygga stroke. Vid förmaksflimmer ökar nämligen risken att drabbas av det. Strukturen kan liknas vid diabetesmottagningar som idag är ett etablerat sätt att ta hand om de patienterna. 

– Det jobbar många duktiga människor i den svenska vården som är nyfikna och som vill utveckla verksamheten, säger Siw Petersheim som är diskussionsledare och facilitator i satsningen. Hon leder de workshops då strukturer och rutiner för omhändertagande av flimmerpatienter utvärderas och utvecklas av personal på den aktuella vårdcentralen. 

Fokuserat grupparbete utvecklar rutinerna

Två till fyra timmar tar workshopen. På den tiden hinner Siw Petersheim tillsammans med deltagarna göra en nulägesanalys, diskutera förbättringsmöjligheter och ta fram en utvecklingsplan anpassad för den aktuella vårdcentralen. 

– Personal i vården har ofta ont om tid så utvecklingsarbetet får inte bli en belastning. Det bästa är om representanter från alla personalgrupper som kommer i kontakt med flimmerpatienterna deltar, som läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, laboratoriepersonal och administratörer. Ofta blir det en grupp på mellan sex och tio personer, säger Siw Petersheim. 

Inför workshopen har personalen som förarbete gått igenom hur många patienter med förmaksflimmer de har och vilken typ av behandling de får. På så sätt klargörs vilka förutsättningar som råder på den aktuella vårdcentralen. Utifrån förarbetet är första steget under workshopen en nulägesanalys: Hur arbetar de i varje steg, från diagnos till behandling och uppföljning? Vem gör vad? 

Därefter diskuterar de i grupp och enskilt fördelar och nackdelar med det nuvarande arbetssättet, om något kan göras effektivare och i så fall hur. 

Det är alltid personalen själv som kommer med förslagen på hur arbetet med flimmerpatienter kan förbättras. Siw Petersheim leder samtalet och kan anonymiserat dela med sig av erfarenheter från andra vårdcentraler, även om varje arbetsplats är unik. 

– Ofta handlar det om att skapa skriftliga rutiner för själva behandlingen och för vem som ska göra vad. Det blir lite av en aha-upplevelse att se att även om det finns begränsade resurser så kan de göra små förändringar som gör arbetet smidigare. 

– Något vi pratar mycket om är farhågor för att nya rutiner inte ska fungera. Det är viktigt att vända på alla stenar och hitta lösningar på problem. Annars är svårare att göra förändringar i organisationer. Det ska kännas lustfyllt och konstruktivt, säger Siw Petersheim.

Personalen väljer hur de vill arbeta

När personalen landat i en handlingsplan utser de arbetsteam och bestämmer vem som är ansvarig för vilken del av förbättringsarbetet. Efteråt skriver Siw Petersheim en sammanfattning som vårdcentralen använder som grund för sitt fortsatta arbete. 

– Vi börjar ofta med en pilot där personalen gör en förändring i två tre månader som de sedan utvärderar. Det ska vara lätt att ta nästa steg. 

Efter workshopen erbjuds fortsatt hjälp. Ofta ett besök för att gå igenom rapporten och diskutera stöd i den fortsatta processen. 

Många gånger leder workshopen till att det på vårdcentralen skapas ett team eller en sköterskeledd flimmermottagning som arbetar dedikerat med flimmerpatienter. Flera screeningprojekt har också startat för att hitta fler patienter med förmaksflimmer. När vårdcentralen går igenom sina befintliga patienter brukar det nämligen bli tydligt att en större andel av de listade patienterna borde ha en flimmerdiagnos, vilket man räknar ut med stöd av forskning. 

När vårdcentralens arbete med att hitta och utvärdera behandling för flimmerpatienterna på så sätt blir mer strukturerat, kan det leda till att fler patienter   får hjälp att komma under strokeförebyggande behandling om så krävs. 

Vad tillför Fatta flimmer för värde för vården och patienterna?

– Ett mer strukturerat omhändertagande leder ofta till att vårdcentralen sparar tid och ökar kvaliteten. Fler flimmerpatienter upptäcks och får behandling utifrån tydliga rutiner. Sjuksköterskor som börjar arbeta på flimmermottagningar säger ofta att arbetet blivit roligare och att patienterna känner sig mer sedda, säger Siw Petersheim.

Hittills har över 20 privat- och landstingsägda vårdcentraler i Storstockholmsområdet, Skåne, Halland, Västra Götaland, Västmanland och Uppland deltagit i Fatta flimmer. Fler är på gång, berättar Siw Petersheim. 

– Jag upplever att de uppskattar projektet. Det är många som är intresserade. Jag tror de ser nyttan av att skapa strukturer som gynnar dem själva och patienterna.