MED FORTSATT UTVECKLING kan vi ge stockholmare med flimmer bättre livskvalitet och rädda liv. Anna Starbrink, landstingsråd i Stockholms läns landsting (L), ser positivt på framtiden.

Varför är det angeläget att nå Socialstyrelsens mål?

– I grund och botten handlar det om att det är det bästa för patienterna. Kan vi förebygga stroke vinner vi mycket i livskvalitet. Dessutom behöver vården lägga mindre resurser på att vårda dem som drabbats. Så det finns både ett mänskligt och ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Vad har varit avgörande för Stockholms lyft?

– Att det finns en vilja till utveckling. Vi har jobbat strategiskt och alla har dragit åt samma håll. Vi har skickliga medarbetare i landstinget och på Karolinska institutet som driver de här frågorna och som ser till att vi är medvetna från politiskt håll. Och så har vi tät dialog med patientorganisationerna.

– Det är i vården som utvecklingen sker. Från politiskt håll kan vi underlätta den och där har vi försökt att vässa oss. Dels genom att avsätta resurser för forskning och utveckling, dels genom att bejaka en kultur som är tillåtande till utveckling och genom att måla upp visioner för framtiden.

Vilka konkreta insatser har spelat roll?

– En viktig sak har varit att vi gjort om ersättningsmodellen för primärvården. Från hög ersättning per besök till en högre fast ersättning. Syftet har varit att fokusera på patienternas hälsa och ge utrymme för primärvården att jobba mer långsiktigt med de patienter som har störst behov, som flimmerpatienter.

– Även satsningen på kunskap har varit viktig, bland annat med uppdaterade rekommendationer i Kloka listan och satsning på forskning och uppföljning. Där tycker jag att det har gått rätt snabbt. För bara några år sedan upplevde jag att man sökte kunskap ute i vården, nu upplever jag att den är mer spridd. Det har varit en fas att ställa om från den gamla generationens läkemedel till den nya, men nu är vi på god väg.

Vilka utmaningar återstår?

– Att utveckla en kultur både inom vården och inom myndigheter och förvaltningar som bejakar innovation och digitalisering. Jag tror att vi är i början av en ny epok. Med den nya generationens blodförtunnande läkemedel som inte kräver lika tät uppföljning som förr skapar vi frihet för patienterna. De skulle till exempel kunna följa sina värden på egen hand, rapportera in dem till sin läkare och möta doktorn digitalt. För att lyckas med det behöver vi ha ersättningsmodeller som stödjer digitala besök. Jag tror att patienterna har mycket att vinna på en sådan utveckling. Dessutom frigör vi resurser för de patienter som behöver fysisk och tät kontakt med vården.

Vad vill du se i framtiden när det gäller att förebygga stroke vid flimmer?

– Jag önskar mig screening av förmaksflimmer. Vi vet att det finns en tät koppling mellan flimmer och stroke och att många är drabbade av flimmer utan att veta om det. Kan vi hitta fler och ge dem behandling ökar vi livskvaliteten och förlänger liv.

– Socialstyrelsen valde nyligen att inte rekommendera screening av flimmer. Självklart måste det införas på ett kontrollerat sätt. I Stockholms läns landsting har vi Danderyds sjukhus som i högsta grad är involverad i forskningen. Jag tror att screening ligger i framtiden och att det inte är så långt bort. Vi behöver bara lite mer kunskap först.