Den äldre generationens läkemedel är krävande för patienterna, med bland annat regelbundna kontroller på vårdcentralen och begränsningar i kosten. Dessutom är risken för hjärnblödning – den allvarligaste biverkan – lägre med den nya generationens läkemedel.

– Trots att användningen av blodförtunnande läkemedel har fördubblats på tio år så ligger siffran för hjärnblödningar konstant, säger Leif Friberg.

I DE NATIONELLA RIKTLINJERNA för hjärtsjukvård rekommenderar Socialstyrelsen att patienter med förmaksflimmer och förhöjd risk för stroke får blodförtunnande behandling. Trots det har det länge funnits en underbehandling och för att komma tillrätta med den har myndigheten satt som mål att minst 80 procent ska få blodförtunnande behandling. 2015 hade andelen klättrat upp till 72 procent, enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser.

– Det är också viktigt att följa upp att de som får behandling fortsätter att ta sin medicin. När jag undersökte hur många som den 1 januari 2015 fått recept på blodförtunnande behandling senaste halvåret och som varit på apoteket och hämtat ut medicinen var det knappt hälften som gjort det, säger Leif Friberg.

Även om utvecklingen är positiv och allt fler med förmaksflimmer nu får behandling för att förebygga stroke återstår fortfarande några utmaningar.

En är att vården inte är lika för alla. Äldre, över 80 år, får blodförtunnande mer sällan än yngre, trots att de löper större risk att få stroke vid flimmer. Även bostadsorten påverkar. I vissa landsting, som Halland och Jämtland, får 78 procent behandling, medan Kalmar och Örebro ligger lägst med 68 procent, enligt Socialstyrelsens statistik. Vilken typ av läkemedel man får varierar också med bostadsorten. Blekinge och Östergötland väljer i de flesta fall de nya medicinerna, medan Gotland och Västernorrland föredrar de äldre.

NU JOBBAR EMMA SVENNBERG och hennes forskarkollegor vidare med just det. I slutet av året kommer gruppen som screenades för flimmer att jämföras med kontrollgruppen för att se om det finns någon skillnad mellan grupperna vad gäller insjuknanden i stroke. Då har det gått tre år sedan screeningen genomfördes. Ytterligare en uppföljning kommer att göras efter fem år, 2019.

– Jag tror att vi kommer att se att vi kan minska risken för stroke hos förmaksflimmerpatienter med screening och blodförtunnande behandling och att vi då får ett bättre underlag för att ta ställning till nationell screening, säger Emma Svennberg.

Att förebygga stroke bland flimmerpatienter kommer att bli allt viktigare i framtiden, tror både Emma Svennberg och Leif Friberg. Antalet personer med förmaksflimmer kommer nämligen att öka mycket, enligt beräkningar som Leif Friberg har gjort. Han har utgått från hur många som har flimmer i olika åldersgrupper och sedan använt befolkningsprognoser från Statistiska centralbyrån för att få en bild av hur det kommer att se ut i framtiden.

– I takt med att vi blir allt äldre kommer vi att få en 50-procentig ökning av förmaksflimmer inom 30 år, säger han.

Sådana prognoser gör att Emma Svennberg tror att även om antalet som får stroke går ner generellt riskerar vi att få se en ökning av flimmerrelaterad stroke.

– Vi vet att risken är störst i högre åldrar samtidigt som underbehandlingen med blodförtunnande läkemedel är störst bland dem.

Samtidigt ser hon positivt på framtiden:

– Jag tror att med den utveckling vi har i dag är det inte omöjligt att 80 procent av flimmerpatienterna kommer att få strokeförebyggande behandling. Men det kräver att alla aktivt fortsätter att arbeta för den här gruppen patienter.