SKRÄDDARSYDD VÅRD HANDLAR om mer än tumörers dna. I en ny rapport lyfter Vårdanalys frågan hur alla, från politiker och tjänstemän till läkare och sjuksköterskor, kan göra vården mer personcentrerad.

När vården skräddarsys handlar det inte bara om medicinska beslut då diagnos och behandling planeras utifrån information i våra gener. Vi är också unika individer med olika personligheter och sätt att leva våra liv. Därför är det också viktigt att vården utformas utifrån oss som personer och tar hänsyn till varje individs behov, preferenser och resurser – en personcentrerad vård.

För att lära av andra länder och öka utvecklingstakten släppte i slutet av förra året Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Vårdanalys, en rapport om hur hälso- och sjukvården kan bli mer personcentrerad. Den baseras på en europeisk forskningsantologi som kommer våren 2019, som Vårdanalys tagit fram tillsammans med organisationen European Observatory.

– Vi vet från tidigare internationella undersökningar att svenska patienter är mindre nöjda med olika aspekter av vården som handlar om personcentrering, särskilt samordning, tillgänglighet och delaktighet. I antologin har vi samlat framstående forskare från olika länder som beskriver strategier för att öka personcentreringen och vad dessa strategier har visat för resultat i forskningsstudier, säger Kajsa Westling, utredare på Vårdanalys.

Den nu utgivna rapporten sammanfattar de viktigaste lärdomarna och är tänkt att ge beslutsfattare, vårdpersonal och patientföreträdare inspiration och strategier för hur hälso- och sjukvården kan bli mer personcentrerad i ett svenskt sammanhang.

I RAPPORTEN konstaterar Vårdanalys att många av hälso- och sjukvårdens verksamheter strävar efter en personcentrerad vård, men att de kommit olika långt och att det på många håll finns möjligheter till förbättring både innan, under och efter behandling.

För att skapa en verkligt personcentrerad vård krävs tre perspektivskiften, enligt Vårdanalys:

• Att se patienten som medskapare i stället för mottagare av vård.
• Att ha ett helhetsperspektiv på patienten, i stället för att fokusera på flera isolerade behov.
• Att välja individanpassade lösningar i stället för samma lösning för alla.

– Det handlar om att anpassa vården efter vad som är viktigt för den enskilda indviden. Vi vet från forskning att vad läkare tror att patienter vill ha för behandling kan skilja sig ganska markant från vad de faktiskt vill ha. När patienter är välinformerade väljer de i vissa fall andra metoder än läkaren trodde och ofta mindre omfattande ingrepp, säger Kajsa Westling.

– Hittills har mycket fokus legat på vårdpersonalens möte med patienten. Det är viktigt, men det behövs också förändringar på organisationsnivå och ändrade strukturella förutsättningar.

POLITIKER KAN skapa förutsättningar för en personcentrerad vård till exempel genom att ge resurser, efterfråga initiativ och följa upp dem. Både politiker och tjänstemän på ledningsnivå behöver hitta styrmodeller för samverkan i stället för stuprör. Det behövs också kunskapsstöd, ersättningsmodeller och IT-system som stödjer personcentrerade möten, liksom samordning mellan olika verksamheter runt omkring patienten.

– Ska man få ett helhetsperspektiv på patienterna måste man undanröja styrningsmässiga och budgetmässiga hinder, säger Kajsa Westling.

Ute i verksamheterna behöver chefer och medarbetare utbildas i personcentrerade patientmöten och få testa nya arbetssätt, till exempel metoder för att diskutera och dokumentera patientens preferenser och kunskap i valet av behandling. Mellan de fysiska mötena handlar det om att hitta verktyg för att kommunicera på ett sätt som passar patienten, till exempel genom digitala lösningar.

– Sen ser vi också att patienterna behöver involveras i utvecklingen av hälso- och sjukvården på olika sätt. De behöver vara delaktiga i både sin egen vård och i det övergripande utvecklingsarbetet, säger Kajsa Westling.

Det här arbetet handlar om kunskap, men också om attityder och kultur. Kommer vi att lyckas?

– Om vi jobbar tillsammans på alla nivåer och ser personcentrering som ett mål för hälso- och sjukvården och som ett etiskt förhållningssätt gentemot patienterna tror jag att vi gör det. Vi möter ett stort intresse för de här frågorna i många landsting.

1. Att patienterna blir medskapare innebär att patient och vårdpersonal lär av varandra och diskuterar beslut gemensamt, att vården tar hänsyn till patientens och de närståendes egna insatser och resurser, ger stöd så att patienten kan vara delaktig utifrån sin förmåga och ser till att patienten har tillgång till och kan bidra med information.
2. Helhetsperspektivet innebär att vården fokuserar på hela patientens hälsa, ser hens nätverk, koordinerar olika insatser och använder integrerade informationssystem.
3. Individanpassning innebär att personalen gör helhetsbedömningar både utifrån evidens och patientens preferenser och resurser. Det handlar också om att ha kontinuerlig kontakt både genom fysiska möten och digitala vägar och att vården anpassar kommunikationen utifrån patientens behov och vilja.

Källa: Från mottagare till medskapare, Vårdanalys