När Johan Hansson började jobba med malignt melanom dog tre av fyra med spridd sjukdom. I dag är siffrorna omvända. Som överläkare och professor har han drivit på för att ta fram de nya behandlingar som gör att patienterna lever vidare.

Johan Hansson har aldrig varit rädd för att dö i cancer, trots att han ägnat sitt yrkesverksamma liv åt malignt melanom där prognosen länge var dyster för dem med spridd sjukdom. Men så sitter han där med cancer. Visserligen inte i huden, utan i prostatan.

– Jag var överraskad och stressad. Irriterad över det dåliga omhändertagandet. Johan Hansson sitter mitt i lunchslamret på ett kafé på Karolinska sjukhuset. Klädd i läkaruniformen med ljusblå t-tröja och vita byxor. Landstingets logga på benet, namnskylten som talar om att han är professor och överläkare. Här på Radiumhemmet har han ägnat sig åt forskning om och behandling av malignt melanom i nästan 40 år. Känd både nationellt och internationellt för sitt engagemang.

JOHAN HANSSONS PROSTATACANCER var inte så farlig, tyckte läkarna, då för några år sedan. Men han kände sig frustrerad och började dra i sina kontakttrådar, såg till att få en magnetröntgen. Tumören var värre än läkarna befarat. Han ser nöjd ut när han berättar att en robot utförde operationen.

– Hade jag inte varit läkare hade jag inte blivit opererad så tidigt.

Att själv få höra ”du har cancer” gav honom en djupare förståelse för hur omskakande beskedet är. Han har blivit mer noggrann med att ta upp frågan om väntetider och se till att patienterna med melanom så snabbt som möjligt får veta ungefär när de ska behandlas.

– Jag brukar säga att jag förstår oron men att det medicinskt sett blir lika bra resultat om en månad som om de opereras samma dag. Det är också bättre att göra klart alla utredningar och undersökningar och kunna välja den bästa behandlingen i stället för att agera snabbt

FRÅN BÖRJAN VAR JOHAN HANSSONS yrkesval mest en slump. Kanske beror det på att föräldrarna i Malmö var läkare, kanske på att han tyckte om naturvetenskap i skolan.

– Jag visste att jag var intresserad av medicin och forskning, nya upptäckter, inte så mycket kirurgi eller att lära sig olika hantverk. Jag tänkte att ett område där det händer mycket och där det finns ett behov av nya behandlingar är cancer.

Johan Hansson började på Karolinska sjukhuset 1979 och började snart forska vid Karolinska institutet. Huvudhandledaren studerade resistens i behandling och använde melanom som exempel eftersom sjukdomen var resistent mot alla metoder.

Under sitt yrkesliv har Johan Hansson sedan fortsatt att vara aktiv när det gäller att delta i studier och utprövningar av nya behandlingar. Det är också här han har utkämpat sina viktigaste strider. I nästan 30 år ser han tre av fyra patienter med spridd sjukdom dö. Men så händer något. Johan Hansson ordnar så att hans patienter får delta i en studie för så kallade checkpoint-hämmare, en terapi som stärker kroppens immunförsvar så att det själv kan bekämpa tumörerna. När ett läkemedel är under utveckling kan patienter få prova metoden gratis genom olika studieprogram.

– Jag såg hur de blev bättre på bara några veckor. Svåra smärtor försvann och röntgenplåtarna visade hur tumörerna hade krympt dramatiskt.

2011 BLIR BEHANDLINGEN godkänd och alla studieprogram stannar av. Läkemedlet börjar kosta pengar. Sjukvårdens huvudmän tycker att det är dyrt och vill utreda de nya alternativen. En utredning som kan ta upp till 1,5 år. Tid som patienterna inte har.

– Det är galet, säger Johan Hansson och skakar på huvudet med det vitgrå håret.

Tillsammans med andra läkare lyckas han övertala läkemedelsbolagen att de personer som står på behandlingen ska få fortsätta med sitt läkemedel. Men det gäller inga nya patienter.

– I Stockholms läns landsting lyckades vi också se till att nya patienter som kom till oss kunde få behandlingen ungefär ett halvår efter att den hade blivit godkänd. Men på många andra ställen tog det lång tid innan patienter kunde ta del av den.

Under den här tiden har Johan Hansson också kontakt med flera patienter, särskilt en kvinna, Marie Andersson. De talar om vikten av att patienterna har en egen röst. Hon tar kontakt med andra drabbade och startar den första patientföreningen för malignt melanom, som till en början mest består av Johan Hanssons patienter. De blå ögonen glimmar till över den panerade spättafilén på lunchtallriken när Johan Hansson säger att han är nöjd med att ha drivit på för att det ska startas melanomföreningar.

– De är viktiga. Nu ställer patienter krav på att få samma mediciner som i övriga Europa och på att få delta i studier. Då lyssnar sjukvårdshuvudmännen på ett annat sätt. När vi läkare driver frågan säger de att ”det är bara ni som vill ha pengar och tycker att det är kul med nya mediciner”.

Patientkontakten har under senare år skänkt yrket ny mening. Numera träffar Johan Hansson sina patienter under lång tid. De nya behandlingarna har gjort att även om det är fler som får malignt melanom är det samtidigt fler som lever längre och behandlas under många år. Förutom immunterapi används också målstyrda läkemedel som söker upp tumören. De senare är ett resultat av en banbrytande upptäckt som forskare i Storbritannien gjorde 2002, nämligen att hälften av alla melanomfall har mutationer i en särskild gen, Braf.

Trycket på sjukvården har alltså ökat, men resurserna hänger inte med.

– Vi skulle behöva våningssängar, säger Johan Hansson och gör en rörelse med handen som om han staplade patienter på varandra.

ÄRRET OCH DE TVÅ BLÅ prickarna på ryggen ser ut som en ledsen mun. Patienten, en man i 40-årsåldern, har kommit till Johan Hanssons mottagningsrum på Radiumhemmet för sin årliga kontroll. Hans tumör upptäcktes tidigt och opererades bort innan den hann sprida sig.

Tre dagar i veckan träffar Johan Hansson patienter, de andra två går till forskning. Prickarna på mannens rygg kommer från den blå färg som sprutas in nära tumören tillsammans med ett radioaktivt ämne.

– Läkarna följer färgen och radioaktiviteten till lymfkörtelsystemet. Sedan tar de ut en radioaktiv blåfärgad körtel och undersöker den. Det är en metod för att bestämma prognos och risk för återfall. Det här ser jättebra ut, förklarar Johan Hansson samtidigt som han känner på lymfkörtlarna under mannens vänsterarm.

Johan Hansson uppmanar sin patient att använda solskyddskräm och även kläder vid stark sol. Det preventiva arbetet har alltid varit viktigt för honom. Han har bland annat hittat ärftliga anlag hos familjer som gör att det går att spåra vilka som har hög melanomrisk. Det gör att läkarna kan använda sig av ett paket av förebyggande åtgärder.

– Först undersöker vi om personerna bär på en mutation. Om de gör det vet vi att det finns en kraftigt ökad risk för melanom men också för andra former, som till exempel bukspottkörtelcancer och huvud- och halscancer. I paketet ingår solskyddsundervisning, rökavvänjning samt screening för tumörer i huden och bukspottskörteln.

Han har lärt sig att ha respekt för sjukdomen även om det i dag finns bra läkemedel. Förra året glesade han ut behandlingarna för en kvinna som hade behandlats i några år. När all tumör var borta bestämde han sig för att avsluta behandlingen. Efter några månader kom patienten tillbaka. Kroppen var full av tumörer. I lillhjärnan, i levern.

– Det var omskakande. Jag tänkte att nu är det kanske inte möjligt att göra något, men hon svarade på behandlingen igen.

I DAG TILLBRINGAR JOHAN Hansson inte längre så mycket tid i labbet. Han handleder doktorander, ansöker om forskningsanslag, skriver forskningsartiklar och undervisar. Men jobbet i labbet är fortfarande roligt. Nu ligger fokus på att hitta kombinationer av olika behandlingar för att minska biverkningarna och öka effekten.

– Vi försöker också utveckla så kallade prediktiva markörer i patientens tumörer och blod som kan förutsäga vem som kommer att ha nytta av en viss behandling.

Han hoppas att forskarna ska hitta metoder för att kunna behandla melanom tidigare och med enklare metoder, innan den sprider sig. En annan viktig punkt är att hitta nya behandlingar som är ännu bättre och som kan användas i förebyggande syfte för patienter som har stor risk att dö i återfall. Målet är i dag att patienterna ska kunna leva med sjukdomen, nästa steg är att de ska bli helt botade. Redan nu finns resultat som visar att en del blir fria från cancer.

KAFFET SKVALPAR RUNT i pappmuggen när Johan Hansson sätter sig vid det stora mahognybordet i konferenssalen. Det är dags för cancerläkarnas terapikonferens. Ett tiotal personer diskuterar patienter med olika former av tumörer och vad som kan vara nästa steg i deras behandling. För Johan Hansson har det varit en fantastisk upplevelse att vara med och ta spritt malignt melanom från en sjukdom som dödade de flesta av sina offer, till en där tre av fyra kan leva länge.

– Det är en stor glädje som gör det roligt att gå till jobbet och träffa patienter, säger han.