På 1960-talet skrev nationalekonomen Kenneth Arrow en vetenskaplig artikel som av många anses vara startskottet för hälsoekonomi. Över decennierna som följde utvecklades området från en idé till en självklar bit i det komplicerade pusslet som är hälso- och sjukvården.

”För deras banbrytande insatser inom allmän ekonomisk jämviktsteori och välfärdsteori” var motiveringen vid utdelningen av 1972 års nobelpris i ekonomi. Kenneth Arrow hade decenniet innan banat vägen för den moderna hälsoekonomin med sin artikel ”Uncertainty and the welfare economics of medical care”.

Men redan under 40-talet började ekonomisk analys av sjukvården diskuteras i Lund. 1948 kom nationalekonomen Sven Rydenfelts licentiatavhandling Sjukdomarnas samhällsekonomiska aspekt, som av många anses vara ett internationellt pionjärarbete. Området fick än mer fart under tidigt 70-tal, bland annat genom en rad seminarier vid Lunds universitet som anordnades av professor Ingemar Ståhl. Där träffades forskare från institutionen och representerar från industrin. Budskapet var tydligt: utvecklingen av hälsoekonomin är något som även industrin borde intressera sig för.

– Inom sjukvården var det länge en akademisk diskussion innan det till slut kom till mer praktisk användning. Under 70- och 80-talet handlade det mycket om kostnadskontroll, men under 90-talet hamnade fokus istället på att mäta värdet av nya terapier och hälsa, säger han.

Fokus på värde ökade i takt med 80- och 90-talets medicinteknologiska framsteg, i kombination med en åldrande befolkning som innebar större vårdbehov och kostnader. 1990 kom också genombrottet som behövdes. EQ-5D, ett instrument för att mäta hälsa och livskvalitet, togs fram genom ett internationellt forskningssamarbete.

– Det var forskare från bland annat de skandinaviska länderna, England och Nederländerna som deltog. Syftet var från början att hitta ett sätt att jämföra livskvalitet mellan olika länder, men kom i efterhand att få ett mycket större användningsområde eftersom det används till att utvärdera värdet av hälsa och nya terapier, konstaterar Ulf Persson.

Under 90-talet började många läkemedelsbolag att anställa hälsoekonomer. Det dröjde sedan inte länge innan flera länder började införa formella krav på att läkemedelsbolagen skulle presentera hälsoekonomisk information i samband med att de ansökte om subvention för nya läkemedel. Australien var först, år 1993, med att införa formella utvärderingar som en del i detta arbete och 1999 bildades NICE, National Institute for Clinical Excellence, i London för att tjäna det engelska sjukvårdssystemet. Deras erfarenheter fungerade sedan som inspiration för många andra länder när liknande krav på eller rutiner för hälsoekonomiska utvärderingar infördes, inte minst under 2000-talets början. I Sverige har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, sedan 2012 uppdraget att genomföra hälsoekonomiska utvärderingar på medicinska produkter för den svenska hälso- och sjukvården.

Idag är hälsoekonomin både etablerad och självklar inom akademin, näringslivet och sjukvården. Ämnets inkludering i läkarutbildningen eller bildandet av SHEA, Svensk förening för hälsoekonomi, som samlar hälsoekonomer inom akademi, offentlig sektor och näringsliv, är två exempel på detta. Men i takt med att hälsoekonomins betydelse växer, växer också konkurrensen om kompetensen.

– Det är en internationell marknad där duktiga hälsoekonomer kan välja att arbeta inom ett annat område eller i ett annat land. Att skapa attraktiva miljöer, med kliniska prövningar och forskning på plats i Sverige, är därför en viktig framtidsfråga, menar Ulf Persson.

Nu står medicinteknologin – och därmed även behandlingsmöjligheterna – återigen inför ett paradigmskifte, när avancerade cell- och genterapier blir tillgängliga för fler patienter. Att hitta nya metoder för att utvärdera dessa behandlingar, som i vissa fall till och med kan innebära bot för patienten, är en utmaning som hälsoekonomerna nu står inför. Att beräkna värdet av covid-19 – vaccinen och att skapa incitament för antibiotikautveckling är två andra av nyckelfrågorna som kommer att ligga på hälsoekonomernas bord framöver, menar Ulf Persson:

– För att räkna ut värdet av covid-19 – vaccinerna så måste vi titta på så mycket mer än bara sjukvården. Det handlar om att se hela samhällsvinster och kostnader för att förstå vad vaccinationen egentligen är värd. Antibiotikan är en annan spännande fråga eftersom vi vill hålla nere användningen för att minska resistensen, vilket i sin tur leder till minskade incitament för att utveckla nya antibiotika som behövs.