Omställningen till nära vård pågår runt om i landet. Men än är det långt kvar. Horizont har frågat företrädare för äldre, personer med kronisk sjukdom och socialministern vad de ser som den största utmaningen – och vad de själva kommer att göra för att driva utvecklingen framåt.

Vad krävs för att klara av dessa utmaningar?
– Jag möter många som jobbar i primärvården som säger att det viktigaste är att få en bättre arbetsmiljö och en rimlig arbetsbörda för att ge sina patienter bra vård och kunna erbjuda kontinuitet. Jag instämmer i det. För att nå dit krävs just en reformering av primärvården. Det handlar både om ny lagstiftning och om att skjuta till pengar. För 2020 avsätter regeringen tre miljarder särskilt till hälso- och sjukvården med fokus på primärvården.

Vad kommer du personligen att jobba med för att bidra till omställningen?
– Först och främst är det arbetet att inom ramen för Januariavtalet göra den reformering av primärvården som vi slagit fast. Däri ingår exempelvis att rätten till fast läkarkontakt ska säkras. Jag ser det också som en viktig uppgift för mig som minister att lyfta betydelsen av den kommunala hemsjukvården och sjukvården inom äldreomsorgen. Det är en del av primärvården, och den har oerhört stor betydelse för många i vårt land, inte minst många äldre. 

– Vården och omsorgen ska funka, oavsett vem du är eller var i landet du bor. Det ser jag som min viktigaste uppgift de kommande åren. Det är en fråga om trygghet, svenska folket förväntar sig vård och omsorg av den allra högsta kvaliteten. Och det ska vi leverera.

Dagens organisation försvårar personcentrerade arbetssätt och möjligheterna till att få ett helhetsperspektiv. Det finns också stora demografiska utmaningar, med en befolkning som till stor del lever med kroniska diagnoser. Andra stora utmaningar är kompetensförsörjning, urbanisering och allt fler behandlingsmöjligheter i kombination med ändliga resurser.

Vad krävs för att klara av dessa utmaningar?
– Den här omställningen kommer att behöva mycket tid. För att den ska lyckas krävs en delad målbild och en gemensam vilja att nå ett resultat. Det behövs en nationell strategi och en bred samverkan mellan staten, regioner, kommuner, myndigheter, profession, patientorganisationer med flera.

Vad kommer du personligen att jobba med för att bidra till omställningen?
– Som ordförande för Neuroförbundet vill jag framför allt bidra med det viktiga patientperspektivet. I dagsläget levererar Sverige medicinska resultat i världsklass, men medborgarna är inte alls lika nöjda med bemötande och upplevd delaktighet. Det är viktigt att involvera patienterna på såväl systemnivå som på individnivå.

Jag ser också att det är viktigt att driva på en utveckling där Sveriges patientorganisationer ges möjlighet att samverka med hälso- och sjukvården på nya sätt. Vi kommer dessutom att behöva samverka i större utsträckning med varandra över diagnosgränserna.

I dag pratar vi alltmer om vikten av att satsa på hållbar hälsa och preventiva åtgärder, vilket är en nödvändighet för att säkra framtidens utmaningar. Där kan patientorganisationernas verksamheter utgöra ett värdefullt komplement.

Det är också en utmaning att regionerna gör som de vill när det gäller att utbilda läkare, de bestämmer vilka utbildningsblock som ska finnas i regionen vilket naturligtvis styr vilka specialiteter man som läkare vill ha.

Arbetsmiljön och arbetsmetoderna måste också förbättras. Många allmänläkare i Sverige sitter till exempel mycket mer framför datorn än vad man gör i andra länder. Det borde gå att avlasta. Ska verkligen doktorn beställa prover till exempel? De olika journalsystemen är dessutom ofta krångliga och är inte kompatibla med varandra.

Vad krävs för att klara av dessa utmaningar?
– Primärvården måste få en högre status, bli mer attraktiv. För att få upp ett större intresse för primärvården krävs att alla inom skrået får klart för sig att man satsar på primärvården, att den byggs ut i stället för att monteras ner. Primärvården behöver dessutom få mer forskningsstatus. Projekt och forskning som en del av arbetet har visat sig locka folk.

Vad kommer du personligen att jobba med för att bidra till omställningen?
– Jag som har varit i vården länge tror att man måste höja status och bemanna upp, och är engagerad i SPF Seniorerna för att driva de här frågorna vidare. Tidigare har jag bland annat varit remissinstans för utredningarna Digifysiskt vårdval, Effektiv vård och God och nära vård. Jag har också suttit med i SKL:s äldredialog med fack och intresseorganisationer, där man tar upp åsikter från alla personalgrupper och dem som anlitar vården.