I Region Skåne är Anna-Lena Hogerud (S) regionråd. Även hon ser att svensk sjukvård är bra men att det finns potential att bli bättre.

– Det kan till exempel handla om att se till att avsätta tid till forskning för de anställda som forskar, så att det inte trängs undan av annat arbete. Att skapa sådant utrymme är förstås också en resursfråga, säger hon.

De är båda överens om att det behövs mer samordning och samarbete för att optimera utnyttjandet av framsteg inom forskningen.

– Det är viktigt att fortsätta fördjupa samarbetet med akademin och näringslivet för att ta till vara den potential som finns inom till exempel life science, säger Anna-Lena Hogerud.

Marie Morell lyfter life science-noder och samarbetet inom Sydöstra sjukvårdsregionen som goda exempel.

– Vi behöver hela eko-systemet. En innovation och ny bra lösning behöver en finansiering, en betalningsmodell och en tanke om hur det ska fungera runt produkten. Här kan vi bli bättre på att beskriva behoven i vården för företagen så vi kan gå i takt med varandra.

Nya behandlingsalternativ kan skapa ett stort värde för den enskilde patienten i form av förbättrad hälsa och livskvalitet, och innebära investeringar i hälso- och sjukvårdssystemet och samhället som helhet på sikt. I ett tufft ekonomiskt läge ställs frågan: klarar regionerna att ta de hälsoekonomiska beslut idag som är nödvändiga för morgondagen?

– Det borde inte vara ett problem eftersom all hälso- och sjukvård går ut på att göra insatser där vinsten hamnar någon annanstans. Men vi är inte tillräckligt bra på detta idag. Jag tror vi behöver bli bättre på att fråga efter vilka förbättringar som kan bli resultatet av en investering, säger Marie Morell.

Enligt Anna-Lena Hogerud handlar det om politiska prioriteringar.

– Det är viktigt att regionerna avsätter pengar till investeringar, även om det innebär att man måste höja skatten. Rör det sig om väldigt stora investeringar som behövs i hela landet så kan det förstås också vara rimligt att staten hjälper till, men i grund och botten är sjukvård ett regionalt ansvar.

Det handlar inte enbart om resurser för att sjukvården ska ge rätt förutsättningar för innovationer. En miljö som stimulerar och hanterar nya metoder skapas inte i en handvändning. Anna-Lena Hogerud lyfter ledarskapets betydelse.

– En viktig del är att visa upp goda exempel och arbeta för att ledarskapet i organisationen ska genomsyras av en uppmuntrande inställning till innovationer. En annan del är att ta till vara på den kompetens som vår personal har, till exempel genom att förbättra förutsättningarna att ägna sig åt forskning parallellt med kliniskt arbete.

Marie Morell instämmer att ledarskapet är av stor vikt. 

– Det behövs nyfikenhet och ett tillåtande arbetssätt.

Vi behöver stärka upp och stimulera mer forskning och kliniska prövningar, där har vi halkat efter, säger hon.   

När life science-frågor diskuteras är det sällan den mest  intensiva politiska debatten. Det finns en relativt bred samsyn i att frågan är viktig.  

– I det direkta arbetet upplever jag att det finns en stor samsyn över blockgränsen. Det är bra eftersom det ger en stabilitet och en långsiktighet som främjar forskning och  innovationer, säger Anna-Lena Hogerud.  

Marie Morell delar den bilden, men vill dock lyfta ett  varningens finger i skillnaden i synen på privata alternativ.  

– Jag känner en oro över den lagstiftning som kan komma av vänstergiren Socialdemokraterna gör. När man på olika  sätt vill begränsa valfriheten och privata alternativ kommer det att påverka och på många håll sätta stopp för mycket av innovationskraften, säger hon. 

Den regionala nivån är beroende av den nationella politiken. Där sätts ambitionen att Sverige ska vara ledande inom life science, men också ramverket för regionerna. Marie Morell  ser lagstiftningen kring hälsodata som den fråga där den  nationella nivån måste leverera snabbt.   

– Sverige sitter på en guldgruva med data vi skulle kunna använda smartare. Vi skulle kunna arbeta förebyggande med att hitta riskgrupper och riskpatienter, säger hon.  

 När Anna-Lena Hogerud ska peka ut var den nationella nivån behöver bidra lyfter hon forskningsfrågorna.  

– Finansiering av forskning är primärt ett statligt ansvar som är centralt för att främja nya innovationer. Det nya nationella systemet för kunskapsstyrning av hälso- och sjukvården har också en viktig roll att spela för att se till att nya rön och  metoder kommer ut i verksamheterna på ett likvärdigt sätt i hela landet, säger hon.  

Frågan är hur stort utrymme frågor om morgondagens vård kommer att få i valrörelsen. Ska Sverige nå ambitionen om att vara en ledande life science-nation är det viktigt att ha blicken både på uppgiften närmast och på horisonten.