I en framtid där individanpassade behandlingar blivit vardag och vi kan följa vår hälsa i detalj via digitala verktyg förändras relationen mellan hälso- och sjukvården och patienterna. Det spår Anders Ekholm, analysdirektör på Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Trenden går mot ett mer individualiserat bemötande där de starka patienter som vill får ta ett ökat ansvar för den egna hälsan, medan de som har sämre förmåga får mer stöd.

Få personer har så god insikt i framtidens hälso- och sjukvård som Anders Ekholm. Han har varit analyschef på socialdepartementet, vice vd på Institutet för framtidsstudier och har skrivit rapporter om framtidens vård och omsorg.

När han blickar framåt lyfter han fram den enskilda patientens betydelse och menar att vården behöver möta patienterna utifrån deras unika behov och förutsättningar.

– På samma sätt som vår tarmflora och vår genetik är olika är även vår förmåga olika, och förändras genom livet i takt med att vår motivation ökar och minskar. Viktiga frågeställningar att diskutera inom vården är: när, var och hur ska patienten fatta egna beslut och när behöver systemet komma in och stötta, tjata och påminna?

Dagens system, menar Anders Ekholm, bygger på att du är stark och själv kan ta dig till vården. Om du uteblir från mammografiundersökningen får du kanske en påminnelse, men det är ingen som kommer och hämtar dig. Vården är i stort kravlös.

Anders Ekholm menar att en förutsättning för att vi ska uppnå det folkhälsopolitiska målet att minska de påverkbara hälsoklyftorna under en generation är att vården blir bättre på att nå ut till patienter som inte själva uppsöker vården. 

– Vården behöver finnas där människorna är. Idag utgår vi från att alla kan läsa, förstår svenska och har en adress.

Under pandemin gjordes vissa försök att nå ut till de som vanligtvis inte uppsöker vården, till exempel genom vaccinationsbussar i områden med få vaccinerade. Att du får möta vårdpersonal som pratar ditt eget språk är ett annat exempel på hur vården kan bli bättre på att nå ut till enskilda individer. Detta är också något som de privata, digitala vårdaktörerna har börjat anamma.

– För vården är det en fråga om att göra både mer – och mindre. Att individualisera både bemötande och stöd. Många patienter upplever idag att de inte får vara med och fatta beslut i den utsträckning som de skulle vilja, medan en annan grupp behöver mer stöd för att kunna fatta egna beslut.

I mångt och mycket ska du som patient själv kunna vara med och bestämma vilka krav du ska ställas inför, menar Anders Ekholm. Han lyfter ett exempel från USA, där personer med alkoholberoende och spelberoende i vissa delstater själva kan kryssa i på en webbsajt att de inte ska bli insläppta på barer.

Om de sedan ångrar dig tar det tre månader innan ändringen går igenom.

– I Sverige kan man stänga av reklam för spelsajter. Det är två exempel på att man bygger system som gör det lättare för oss att uppfylla långsiktiga önskningar och förhindra oss från att fatta dåliga beslut i stunden.

Hur ska då vården mäkta med att anpassa bemötande och stöd efter patienternas individuella behov? Svaret ligger i digitala system som kan avgöra vem som har störst behov av vård, till exempel genom att analysera förändrade beteenden. Helt enkelt att bygga in mycket av screeningen i vardagliga verktyg.

– Till exempel har man kunnat se att när folk börjar spela dataspel istället för att vara ute i sociala medier kan det vara ett tecken på depression.

Ett annat exempel är diabetespatienter som får uppkopplade stegräknare som kan skicka automatgenererade meddelanden som stöd och uppmuntran. En metod som kräver en liten insats från vården, samtidigt som vårdpersonalen kan ge extra stöttning till de som inte går lika många steg som vanligt.

Idag, menar Anders Ekholm, bokas återbesök slentrianmässigt, vilket leder till att flera besök görs i onödan.

– Precisionsvård handlar om att träffa de patienter som behöver det. När vi får bättre koll och till exempel kan koppla upp blodsockermätare mot vården behöver vi inte ha någon uppföljning av många av patienterna. Då frigörs tid för att kanske åka hem till de som slutar mäta blodsocker och tar färre steg. Det är en utveckling som många patienter efterfrågar och jag ser också tendenser på att vården är på väg åt det hållet, avslutar han.