Bygg vården utifrån vad var och en behöver
Bygg vården utifrån vad var och en behöver
Av Åsa Bolmstedt - VÅRT LANDSTING
HUDCANCER
Fläckfritt
Horizont # 9 | 2018 juni

Varje år får 4 000 personer malignt melanom, den farligaste formen av hudcancer och den snabbast ökande cancerdiagnosen i Sverige. Hos ungefär 15 procent har tumören hunnit sprida sig i kroppen och till för några år sedan innebar det ofta en dödsdom. Nu är scenariot det omvända. De flesta överlever länge, bland annat med hjälp av immunterapi. Vi har träffat några av dem som varit med på en resa som de beskriver som en revolution. Men det bästa är förstås att vi slipper bli sjuka, med prevention och tidig upptäckt kan vi stoppa cancern i tid.

När allt fler med cancer lever allt längre påverkas vården. Hur ska den organiseras för att ta emot överlevarna?

Hans Winberg är generalsekreterare på tanke-smedjan Leading health care, som arbetar för att främja forskning och kunskapsutveckling om organisering, styrning och ledning av verksamheter inom hälsooch sjukvården.

Hur bör vården organiseras?
– När vi byggde vårt vårdsystem fanns inte patienter med komplicerade kroniska sjukdomar, utan det är uppbyggt för att hitta och åtgärda ett specifikt problem hos patienten. Det gör det svårt att leva med cancer för det passar inte in i vår vårdapparat när man behöver hjälp under lång tid, både i specialistvården och i primärvården.

– Vi behöver fokusera mycket mer på patienterna och bygga vård utifrån vad var och en behöver. Det räcker inte att säga ”patienten i centrum” utan vi måste verkligen jobba så. Fokus har riktats allt mer mot flöden i vården, till exempel standardiserade vårdförlopp. De ger koll på hur vi ska göra rätt saker så snabbt och säkert som möjligt. Men det räcker inte hela vägen. Alla behöver inte samma vård, därför måste vi också utrusta oss för att klara en stor variation. När det gäller cancer är vi bara i början av att förstå att varje tumör är unik och att den i framtiden ska behandlas på det sätt som slår ut just den.

Hur stor är medvetenheten om att vården skulle må bra av att organiseras om? 
– Medvetenheten är ganska stor. Men vi är ganska långt ifrån det i verkligheten. Man brukar prata om insiktströghet, och den håller vi på att övervinna. Både beslutsfattare, vårdpersonal och patienter inser problemen. Sedan har vi manövertrögheten – där står vi i dag.

Vad behöver vi göra? 
– När ett helt system behöver ändras räcker det inte att ändra en liten del, utan det handlar lika mycket om relationerna mellan delarna. Det här är alldeles för komplext för att styra uppifrån. I stället behöver vi stora, lokala, uthålliga arbetsprojekt med förändringsledare som kan inspirera, utbilda och hjälpa till. De måste finnas ute i organisationerna, på golvet. Där sker så pass kvalificerade arbetsuppgifter så att leda förändringen på distans skulle vara som att leda ett barnkalas per sms. Vi behöver också involvera patienterna i det här arbetet, då kommer det att gå mycket fortare.

Att leda förändringen på distans skulle vara som att leda ett barnkalas per sms.

Kommer vi att lyckas? – Ja, det tror jag. Världen går ju alltid framåt. Finns det bot och fler överlever så sprids det. Jag ser tre revolutioner: Den medicinska som accelererat de senaste 30 åren och som gjort att vi kan bromsa sjukdomar och förlänga liv. Den digitala revolutionen som tagit längre tid att få genomslag i vården än i andra branscher men som nu fungerar som en accelerator. Den tredje revolutionen – som vi är i början av – är den organisatoriska. Med hjälp av den medicinska och digitala utvecklingen kommer vårdcykeln att bli mer individanpassad. Att ha en patientcentrerad vård innebär inte samma vård för alla.

Ladda ner hela numret här

Prenumerera

Prenumerera på nästa nummer 

Få nästa nummer av Horizont i din brevlåda eller inkorg.