Illustration : Björn Öberg
FRAMTIDENS CANCERVÅRD KOMMER ATT VARA BÄTTRE, men också dyrare än i dag. Det innebär en utmaning för den nuvarande finansieringsmodellen. För att ge alla patienter tillgång till moderna behandlingar sneglar allt fler på statlig finansiering.
Varje år får ungefär 60 000 personer i Sverige veta att de har cancer. Med den nya cancervården kommer allt fler av dem att klara sig längre. De kommer att få behandling och gå på kontroller under lång tid, men också kunna fortsätta med sina liv. Det är glädjande, men det innebär också en ekonomisk utmaning för vården. Enligt beräkningar som Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, gjort på uppdrag av Cancerfonden kommer cancer år 2040 att kosta samhället över 68 miljarder kronor, jämfört med 36 miljarder under 2013, förutsatt att varje cancerfall kostar lika mycket som i dag. Ulf Persson, professor i hälsoekonomi vid IHE, påpekar att man ska vara medveten om att det är ett förenklat sätt att räkna, eftersom forskningsframstegen sannolikt kommer att förändra kostnadsbilden framöver. Vi vet bara inte hur.
Ulf Persson
– Hur kostnaden utvecklas beror på vilka forskningsframsteg som kommer att göras. Den största kostnaden handlar om produktionsbortfall och på det området har vi tidigare sett solskenshistorier inom till exempel testikelcancer och bröstcancer där dödligheten minskat radikalt, säger han.
Men även om kostnaden på vissa områden minskar så kommer de sannolikt att öka på andra. Under 2013 stod läkemedlen för 8 procent av kostnaden för cancervården och det är den utgiftspost som brukar debatteras mest, särskilt då läkemedelspriserna stadigt kryper uppåt.
– Att enbart fokusera på läkemedelskostnaden är lite som när den berusade letar efter sin borttappade nyckel under gatlyktan, i stället för där det är mest troligt att den försvunnit. Samtidigt är det inte konstigt att prisökningar drar till sig intresse och vi måste ta ställning till hur vi ska hantera ökade kostnader per behandlad patient, säger Ulf Persson.
ULF PERSSON MENAR ATT VI just nu är inne i en intressant omställningsperiod där den nuvarande finansieringsmodellen snart inte fungerar längre. I dag är det Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, som bedömer om nya läkemedel är kostnadseffektiva eller inte. Det är sedan upp till varje landsting att avgöra om preparatet ska användas inom länets slutenvård eller inte. Men en positiv värdering innebär inte automatisk mer pengar till landstingen och när prislappen per patient blivit hög har många landsting tvekat, även om läkemedlet bedömts vara kostnadseffektivt för samhället i stort.
– Det här gör att vården riskerar att bli ett postkodlotteri, och så ska det inte vara, säger Ulf Persson.
För att komma till rätta med problemen har Cancerfonden föreslagit en statlig finansieringsmodell vid introduktionen av nya läkemedel. Under en första fas skulle nya cancerläkemedel finansieras av en nationell fond och samtliga landsting och regioner skulle vara förbundna att följa de nationella rekommendationer som ges. Ulf Persson är inne på ett liknande spår. Han menar att de centrala myndigheterna är bättre på att bedöma vilka preparat som bör ges än vad landstingen är.
– De ser kostnadsbilden för hela samhället och har en bättre bild av värdet av att ge terapierna. Men om inte de regulatoriska myndigheternas beslut kopplas ihop med finansieringen är besluten inte värda något, menar han.
RUNT OM I EUROPA FINNS lite olika lösningar på problemet med stigande kostnader för cancerläkemedel. I England har man till exempel valt att skapa en särskild fond för ändamålet, men det tror inte Ulf Persson passar Sverige. Det riskerar att bara skapa ett stuprör där kostnader som berör andra delar av samhället, som Försäkringskassan eller kommunens omsorg, inte tas med i beräkningarna. I stället skulle han vilja se ett system liknande det som skapats i Frankrike.
– De använder statliga pengar som öronmärkts för att under en period betala för särskilt innovativa läkemedel. Det betyder inte att man bygger upp en fond utan det är en finansiering som ligger utanför det ordinarie systemet, säger han.
MED NÅGON FORM AV STATLIG finansiering som gör att läkemedel kommer till användning tidigare för patienterna så blir uppföljningen av vården central. Där menar Ulf Persson att landstingen har en viktig funktion att övervaka och värdera den verkliga nyttan av ett läkemedel. Behandlar vi under lagom lång tid? Ges preparatet till rätt patientgrupp? Följer patienterna sin ordination?
– Verkligheten blir ibland annorlunda än prognosen och det är viktigt att det följs upp på ett mer strukturerat sätt än i dag, säger Ulf Persson.
Förändringstakten i finansieringssystemet har hittills varit låg. För att få fart på arbetet tror Ulf Persson att även industrin har en hemläxa att göra. Med lite uppfinningsrikedom skulle de kunna gå i bräschen och hitta nya finansieringsmodeller. Varför inte ta betalt per lyckad behandling i stället för per milligram? Eller att ta olika betalt för olika patientpopulationer och beroende på hur länge de behandlas? Då kommer den totala intäkten att bli högre, samtidigt som fler patienter får nytta av läkemedlen.
– Jag tror inte att industrin ska sitta och vänta på myndigheterna utan de borde själva börja ta fram nya förslag, säger han.
Få nästa nummer av Horizont i din brevlåda eller inkorg.
Få nästa nummer av Horizont i din brevlåda eller inkorg.
Prenumerera nu!