UNDER DE FÖRSTA TRE ÅREN DREVS Diagnostiskt centrum i projektform med Annika Bujukliev som projektledare. I september 2015 blev de en permanent avdelning på sjukhuset. Annika Bujukliev, Inga Svensson och Mona Fransson driver den på ungefär 50 procent av sin arbetstid och delar kontorsrum, vilket gör det lätt att kommunicera och hjälpas åt. Dessutom har alla jobbat på sjukhuset länge. De har kontakter vilket gjort det lättare att bygga upp samarbeten som gör att de kan hålla ett högt tempo genom utredningen.
– När det är fast anställda distriktsläkare som vi lärt känna får vi i högre utsträckning rätt patienter till oss. Det är svårt att nå ut till alla tillfälliga vikarier och berätta att vi finns och vilka patienter som ska komma till oss, säger Inga Svensson.
– Nätverken är betydelsefulla även här på sjukhuset. Nu vet vi precis vem vi ska kontakta om vad. Det är nog bra att vi är ett medelstort sjukhus. Vi är inte så stora att vi tappar personkännedomen, och inte för små utan vi har alla specialister vi behöver, säger Annika Bujukliev.
Runt om i landet har flera sjukhus öppnat liknande verksamheter men med lite varierande upplägg. I och med att ”diffus sjukdom” också blir ett standardiserat vårdförlopp tror både Annika Bujukliev och Inga Svensson att vi kommer att få se ännu fler diagnostiska centrum framöver. Inga Svensson tycker att det känns bra att de kan ta ett helhetsgrepp kring patienten och nysta fram vad som kan ligga bakom symtomen.
Av patienterna som kommer till Diagnostiskt centrum får ungefär en av fyra beskedet att de har cancer. Var tionde visar sig vara helt frisk och övriga får andra diagnoser, ofta magtarmsjukdomar, reumatiska eller hematologiska sjukdomar eller infektionssjukdomar. Men alla får en diagnos och de släpper aldrig iväg en patient utan att personen har en vidare kontakt inom vården. I mellanperioden har Annika Bujukliev också en hel del telefonkontakt för att lugna, berätta vad som kommer att hända härnäst och ge råd. För Göran Flinks del väntar ytterligare blodprover och därefter lungröntgen. Om där inte är för lång kö kommer han även hinna få ett besked om vad röntgen visar innan han går hem för dagen.
– Jag förstår att det inte är lätt att hitta vad det är för fel på mig, men nu är jag på rätt ställe. Jag hoppas bara de ska hitta felet och ge penicillin eller vad som behövs så den här tröttheten försvinner, säger han.