Anna Nergårdh
”Krävs politisk uthållighet”
Text: Jenny Ryltenius, Bild: Sören Andersson, Regeringskansliet
februari 2020
NÄRA VÅRD
Nära lösningen?
Horizont # 12 | 2020 februari

Medicinska och tekniska framsteg har gjort att vi kan leva länge med sjukdomar vi tidigare dog av. Det ställer nya krav på hälso- och sjukvården. Traditionellt har akutsjukhusen varit i centrum. Nu ska det bli tvärtom: vården ska flytta närmare patienterna och primärvården bli det nya navet. Enigheten om visionen är stor, utmaningen är att klara omställningen i en pressad situation.

NÄR ANNA NERGÅRDH påbörjade utredningen om nära vård hade omställningen redan startat. Hur är det att utreda samtidigt som omställningen pågår?

Det är snart tre år sedan läkaren och biträdande landstingsdirektören Anna Nergårdh fick uppdraget att genomföra utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård. Sedan dess har hon och medarbetarna arbetat i turbofart. Hittills har utredningen presenterat tre delbetänkanden.

Förslagen i det första har redan tagits vidare av regeringen till beslut i riksdagen, vilket bland annat inneburit införande av en förstärkt primärvårdsgaranti med krav på en första medicinsk bedömning inom tre dagar.

Anna Nergårdh hyser gott hopp om att även delbetänkande två, primärvårdsreformen, kommer att få gehör hos beslutsfattarna.

– Jag är nöjd så här långt. Huvuddelen av förslagen i det första delbetänkandet har vunnit laga kraft och förslagen från det andra finns med i listan över propositioner som ska behandlas i riksdagen, säger Anna Nergårdh, men lägger också till att det inte räcker att fatta beslut om lagändringar. Hälso- och sjukvården förändras inte över en natt.

Anna Nergårdh

Sedan 2017 arbetar Anna Nergårdh heltid med utredningen. Huvudbetänkandet kommer i mars.

Hur lyckas vi med omställningen?
– Den har redan börjat och vi ser exempel på det i alla regioner och många kommuner. Man ska komma ihåg att detta har varit på gång på många ställen redan tidigare, men en gemensam målbild, färdplan och lagändringar som underlättar förändringen bidrar till att det nu händer i hela landet. En framgångsfaktor är att involvera patienter och medborgare i utvecklingsarbetet, och på många håll ordnas medborgardialoger.

– Två saker är särskilt viktiga för att genomdriva den här förändringen. Det ena är uthållighet, och kanske framför allt politisk uthållighet. En så här stor förändring genomdrivs inte under en mandatperiod, vare sig nationellt eller på regionnivå. Här krävs bred politisk enighet och en förståelse för att förändringen behöver ske i många steg och därmed kommer att ta tid.

– Det andra är frågan om bemanning och rekrytering. I hela arbetet måste också frågan om hållbar arbetsmiljö och ett hållbart yrkesliv finnas med. Vårdens medarbetare måste få vara delaktiga i det förändringsarbete som sker. På samma sätt som vi i utredningen vinnlagt oss om att ha många representerade i vårt arbete med förslagen.

HUR SAMVERKAN MELLAN region och kommun, men också mellan olika delar av vården, som sjukhus, primärvård och annan specialistvård, ska gå till är en av knäckfrågorna i utredningens nästa del som ska överlämnas i ett huvudbetänkande i mars 2020. Då kommer vi bland annat att få reda på om utredarna har kommit fram till om det fortfarande är ändamålsenligt att dela in vården i öppen och sluten vård.

Kommer benämningarna öppen- och slutenvård att begravas?
– Min vision är att vi ska vara mindre fixerade vi namnet på byggnaden och huvudmannaskapet i framtiden och mer utgå från vilket behov patienten har. Oavsett hur vi väljer att dela upp vården måste den vara begriplig och hänga ihop utifrån patientens synvinkel. Här kan också digitaliseringen bidra. Sjukvården är ingen isolerad bubbla i samhället, den måste vara en del av en modern samhällskontext, fungera på det sätt man förväntar sig att bli bemött på i dag. Samtidigt har vi förstås alltid ett ansvar att prioritera insatserna, att göra det bästa möjliga utifrån var och ens behov, och utifrån våra gemensamma resurser. I dag lever många med långvariga komplexa tillstånd och då är det hela livet som ska fungera, inte bara de kortvariga kontakterna med sjukvården.

Hur är det att göra utredningen samtidigt som omställningen pågår för fullt?
– Jag tycker det är bra. Då får vi också veta vad som är svårigheter när förändringarna genomförs, vad vi behöver belysa ytterligare, vilka lärdomar som dras. Vi kan sprida goda exempel, och ibland också höja ett varningens finger. Ett stort öra mot marken tror jag är framgångsfaktorn.

Ladda ner hela numret här

MLTSE1904509-01